Matglad i storstad
Mums, tillbaka på bilfabriken i Chongqing igen. Nästan så man vill lura till sig tj-resa hit för maten!
Vad är det då för lyxrestaurang, undrar ni?
Nej, raka motsatsen, faktiskt! Ett solkigt sunkigt ställe med rangliga pallar, toarulle på bordet som servett (jag som hatar redan hushållspapper på bordet!!!), men utprovat och nu med svensk pekmeny…



Varm helg
Varmt. Idag har vi cyklat runt och fått rosa armar. Igår åkte vi med min kollega som är duktig på att snoka upp aktiviteter, till en av alla vattenstäderna runt SH. Jag var lite reserverad innan, vis av tidigare sådana städer, men vilken tur att A körde devisen ”man är ju dum om man inte hänger med på en chans att se sig om”!
Wuzhen, 1,5 timme bort, den västra delen var en jättefin, inte alls skräpig skränig tofudoftande vattenstad. Jippiii!
http://www.wuzhen.com.cn/english/index.asp
Skulle gärna åka dit igen, kanske med en övernattning, för att få se området i kvällsljus och morgonmyller!
Guilin #6: Longji
Nästan onödigt att visa regniga och dimbeslöjade bilder från ett område där alla bilder som kan tas, redan är tagna. Typ. Men ändå.
Alternativ 1, välj ”Bilder”:
http://lmgtfy.com/?q=longji+dragon%27s+backbone&l=1
Alternativ 2:
Nu åker ni med oss igen, på vår regniga resa, och vi börjar med att häpna över att guiden ännu en gång har bokat den lilla bilen där knappt vi människor i gruppen får plats, och nu med full packning också, dagsregn enligt prognosen, och målet en 3 timmars bilfärd bort? Men det finns inget dåligt väder, och inga bilar utan lastmöjligheter, så länge det finns plastskynken och plastremsor? Och så fick hon faktiskt sitta på pallen igen.
(Bye bye Terry, det var toppen att bo hos dig!!!)


Det myckna regnandet under veckan hade gett många ras, inte bara jord som här utan även en del saftiga bumlingar som massakrerat vägräckena. Hua.

Nåväl, guide, biljettköpare, kartläsare, hmmm, inte alla saker blev riktigt rätt… vi började med att nästan lasta ur bilen i fel start-by för vandringen, in i bilen igen och tillbaka och ytterligare en halvtimmes bilresa. Nu till rätt start. Omlastning av hela packningen till vad som behövdes för några timmars vandring, en hotellnatt och vandring tillbaka. Nästan ryck och slit från bärarna att ta våra grejor, men vi ville ju bära våra ryggsäckar själva? De flesta av oss iaf. JOLA med ond axel och GinKo lät en traditionell bärare hjälpa dem, bara kvinnor i folkdräkter som bar, utom 2 vansinnigt efterhängsna män. FreLi fick nästan smocka till den ena för att få behålla sin ryggsäck. Den andra var omöjlig att bli av med, så tydligen fick han också ta en av ryggsäckarna upp. Vilket skulle visa sig ge besvär dagen efter.

Det var en bit att gå, det började med alternativen vandra en halvtimme eller linbana. ”Vandra” valdes, sen efter 45 minuter var det en halvtimme kvar och sen efter den, bara ytterligare en halvtimme till. Linbanan gick inte ens till hotellet. Lite förvirrat. Sprayregn, men det är ju göteborgare vana vid… OlKa byggde om sig till ”Ringaren i Notre Dame”.
Kvinnorna som bar gnetade på utan gnat.

Sprayregn, som sagt. På gränsen till dimma. Men så skönt att vara ute, och få röra på benen! Även om man fick röra dem uppåt hela tiden. Och det alltid var en halvtimme kvar…
JOLAs och GinKos bärerska tyckte att vår grupp var långsamma och njöt onödigt mycket av utsikten. Hon bar dessutom för en annan kund som skulle bo halvvägs upp, och ville pinna på.
En hägring? Nej, det är ju hotellet!
Hotel Panoramic View, det låter det va! Carlssons fick det dyraste rummet av de tre vi bokat. Men kanske inte den bästa utsiken? Mot en innergård, och byggarbetsplats. Och i komplett WiFi- samt 3G-skugga, den observante kan hitta en dag då denna blogg inte fick någon uppdatering…
Eftermiddagsvy ner över dalen. Mysläskigt!
Hotellet hade det optimala läget för att se soluppgången sas det. Väckarklocka på! Men när det ljusnat var det ändå inte så mycket utsikt… dock bröt det upp lite efterhand. Och medan vi väntade över en timme på att få frukost som var ett glas pulver-cappucino och en nudelsoppa, drog det undan lite mer.



Ner kommer man ju alltid, eller hur? Den manlige bäraren från gårdagen hade svansat runt lite i foajen på morgonen, men när vi skulle ge oss av var han inte där, så kvinnan med bärkorgen tog de 2 stora ryggsäckarna själv och började nerfärden.

Nejhäpp, nu dök han upp efter typ 15 minuters vandring. Arg som en jag vet inte vad, han tyckte ju att han blivit lovad att bära ner något, dagen innan. Vet inte hur avtalen hade diskuterats på kinesiska, men en samling andra kineser deltog nyfiket medan han skällde och gick an. Guiden gjorde ingenting. Inte ens när han började hota vår kinesiska kollega som ägde en av säckarna som korg-kvinnan nu bar, med misshandel och ännu värre saker. Han beväpnade sig med tillhyggen, vi fick avväpna en pinne och en stenbumling, innan han lommade iväg skrikande. Något låg stämning. och kollegan grät såklart.
Vi får pigga upp berättelsen med att titta på dagens mest anpassade vandringsskor.
Närmade oss dalen , och de sista chanserna till förfriskningar. FreLi valde att inte njuta av ormvinet.
En av morötterna verkade allt lite gladare än de andra?
Bärerskorna hade en kombinerad sambandscentral, paus- och handarbetsbänk.
Alla kom ner.
Lunchen på vägen till Guilin blev på en vägkrog som använde samma utrustning oavsett om det var bilar eller grönsaker som skulle sköljas. Vi tackade artigt (?) nej till alternativet bamburåtta.
Ojsan oj, hotellet i Guilin var nästan för fint för vanliga sluskar! Expeditionspackning uppe för avfuktning och torkning efter en veckas ångbastu.
En bärbar burgare, för att snabba sig till sista kvällens sista aktivitet, båttur inne i Guilin. För den som gillar kulörta lyktor var detta ett bra tillfälle att njuta dem på en skränig båttur där decibelmätaren fick det jobbigt.


Nåt att äta efter båtturen? Välj balja. Näbbgädda, eller bäverfisk? Var nog hyfsat vid liv trots att den simmade uppåner. Fick fortsätta med det.
En natt på fina hotellet, sen ut till flygplatsen och hem till SH igen. Spännande vecka!
Dagsutflykt och nattsudd
Återkommer imorgon!
Mara Näsljud
Idag tar vi paus från Guilin-rapporteringen,
säger istället födelsedagsgrattis till den unga fröken,
som en kreativ kollega på den sorgligt insomnade lilla västsvenska bilfabriken,
ändrade till
Mara Näsljud
i den automatiska i stavningskontrollen i Word,
1997.
(I samma ändringstillfälle vill jag minnas att ”barnstolar” byttes till ”barstolar” också. Kanske inte så konstigt att det till slut gick som det gick?)
Guilin 5: Flottigt x2
Dagen började som vanligt med en Terry-frukost, och beslutet att JOLA skulle åka till ett sjukhus och få hjälp med sin värkande axel, det går ju inte att vara Ipren-mannen hur länge som helst.
Vi andra packade oss för en flottfärd längs Yulong-floden. Team Osprey och en omisskännlig påse från en svensk butik.
Bambuflottar, som åker medströms på floden och uppströms på lastbil. Utrustade med en tvåsitssoffa. Framdrivna av strömmen och en gondoljär med bambustav.

Att öl är flytande vet man ju, men här är även en flytande försäljare.
Nånstans här i trakterna antar jag att Fantomengrottan ligger?

Snälla konstruerade fall på en meter bara.
Kina-mat till lunch, vilken överraskning? Jag fegade på fisk som enligt FreLi får en mört att verka benfri. Men en slurk öl med en gris på baksidan av etiketten var OK!

Jahapp, men inte hade vi flottat färdigt för denna dagen. Guiden hade även köpt biljetter till en plastbambumotorflott-färd på floden Li. Det speciella med denna färd är att man åker längs massor av berg såklart, och många med namn efter vad någon tycker att de liknar, och slutligen kommer man fram till platsen som är motivet på baksidan av den kinesiska tjugan, Xingping. En liten stad med ett stort ”gamla stan”-kvarter med hantverk, lokala specialiteter, och vanligt krimskrams förstås.
Återigen en väldig kommers runt påstigningen av båtarna, och när det tveklöst syns att man är turist kan det bli lite jobbigt att inte vilja köpa något av de som hoppas på att få sälja. Men två av säljarna tog det lite lugnt i alla fall!


Nine Horse Mountain.
Köa för att posera med tjugan…
”Endast de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger.”
Elmer Diktonius, typiskt att hitta i nån almanacka för 2007, vecka 42, eller så.
Men ändå. Kände mig lite väl turist-mätt vid slutet av dagen. Längtade hem till Terry och grodkväkandena.
http://www.kinaupplevelser.nu/yangshuo/yulong-river.html
http://www.kinaupplevelser.nu/yangshuo/xingping-20-RMB.html
Guilin 4: Vattenpark
Nästa dag började bra, på med solkräm efter att de värsta blekansiktena var lite rosa efter cyklingen i mulet väder, och förhoppningar att krämen skulle behövas. Guiden/biljettköperskan hade ordnat en bil, men glömt att tänka på hur många vi var plus att hon själv skulle få plats. Men de 6 passagerarplatserna kunde bli 7 med ett enkelt tillbehör. Dock fick hon faktiskt själv ta den ytterst bekväma och säkra platsen.


Någon park som jag faktiskt aldrig uppfattade namnet på. Men ändå. Jag var lite halvt oinspirerad av att ha ännu en onaturlig naturupplevelse, men om man är på det humöret så kan man ju i alla fall låta sig roas av att P-vakterna hade hattar som var fasligt lika konerna de använde. Smart tänk, multipla användningsområden!
För de som ville kunde man låna ett par grässandaler, knyta dem efter konstens alla regler, trä på sig en plastkappa och en cykelhjälm och gå uppför ett litet vattenfall. FreLi var mest oroad för att hans fådda plastkappa var rosa, så han körde utan stänkskydd istället.


Full sula med Kalle… näää. Toffelhjälte? Nääää. Uppför ett litet vattenfall, och ankomst som Mister Wet T-shirt!

Återvinning av hjälmar.

En iakttagelse är att Kina verkar förtjusta i att döpa saker i naturen efter vad de liknar. Och sen försöka översätta till engelska. Vad nu detta kan ha tänkts föreställa? Det var i alla fall ett litet vattenfall efter skylten.
Jag ska återigen påpeka att jag var ganska anti mot all onaturlig natur, även om det förstås var skönt att vara ute, även om solkrämen inte riktigt behövdes. Men om man kan roas av lite, har man mycket att roas av. Jag kollar på grodor och småkryp istället.




Alla tusenfotingar hade dock inte tur i trafiken den här dagen. Sorgligt.
Instruktionerna till hängbron var mer intressanta än själva hängbron.

A försvann som ett orange streck i hängsele längs en vajerbana, jag hann knappt fota. Surt… men min hängsele var mer välsmord och gick snabbare, wheeee!
Slut på utflykten efter en ”hemma-hos-restaurang-lunch”, med hare och en särskilt utvald fisk ur ett akvarium. Tillbaka i minibussen kan jag dock stilla fundera på vad det egentligen var i ibuprofen-tabletterna som guiden köpte ut åt JOLA för hans onda axel? Nåväl, allt klär… en ingenjör?

PS: Annat sånt som är onaturligt. Apor och björn på cykel. Onödigt. Jag gillar verkligen inte djurparker.
http://www.youtube.com/watch?v=GHNT8ZJmabU
Guilin 3: Cykla
Man har inte semestrat riktigt i Guilin eller Yangshuo om man inte cyklat runt lite! Så Terry plockade fram ett gäng eleganta cyklar till oss… och hans medhjälpare körde längst fram på moppe, följd av guiden, och oss på cyklar. Snygga rosa och ljusblå hojar, med typisk kinesisk sadelhöjd: lite för låg.



Vi cyklade förbi Apberget:

Och en lite tveksam bro, och en grotta utan kolorerad belysning, ändå spännande:

Glad gubbe, och en kökkenmödding/återvinningsstation, om man inte lyfter blicken tillräckligt:


Klungan är lite splittrad. En äkta fiskargubbe. FreLi pallade en pomelo på ett träd, och sen blev det uppförsbacke.


Ånej, pilen till pensionatet pekar i motsatt riktning? Krigsråd efter lite nerförskörning. Kartläsning. 

Några i klungan var ungefär lika pigga på att cykla vidare som denna fågelskrämma.
Men vad nu? Ett vattenhinder! Bambuflotte och transport av cyklar och cyklister till ”andra sidan”.


FreLi fotade mannen med vattenbuffeln framifrån, det var inte populärt hos mannen som nog lessnat på att vara motivet på otaliga turistbilder medan han lever i sin vardag. Utskällning deluxe på kinesiska, med STORA BOKSTÄVER!
Trampade vidare, till Moon Hill, först lunch och sen de 815 trapptegen upp som överingenjör OlKa såklart räknade…
En annan ingenjör fick bli ett lika exotiskt och spännande motiv som själva klippan?
Och vem är motivet för vem på bilden nedan? Den stora europeiska tanten tyckte att den lilla kinesiska flickan var spännande, den lilla kinesiska flickan tyckte att det stora europeiska tanten var spännande.
Själv gillade jag bäst den äldre kinesiska tanten till höger, som knallat upp alla de 815 trappstegen för att sälja öl till turisterna…
En blågul larv!
Jahapp, en byggnadsställning mot berget. Men om man kollar lite närmare, det står ju en massa gubbar längst upp! Såklart utan skyddsutrustning.
Landsvägen hem, och sista svängen! Det måste ju vara värt en after bike-öl! Eller en mango?



http://www.kinaupplevelser.nu/yangshuo/moon-hill.html



