Jahapp, idag när jag kom till jobbet fanns det en kallelse till fredagsfikat, och att det var jag och DiGa som var fika-fixare? Men vad f—n, jag hade ju fikat precis innan jul och en gång innan, så på 4 månader kan det ju inte vara jag igen, om vi är typ 20 pers? Jooo, nu är det din födelsedagsvecka, och dessutom är det ju nytt år, så, det är din fikadag idag…
Menåååååå.
Hur fixar man nåt fikabart för födelsedag när man jobbar typ 20 minuter med bil från centrum, har arbetsgruppsmöte hela förmiddagen, kort lunch och sen eftermiddagsmöten med Sverige och en annan kinesisk ort, varav ett som man ska hålla själv? Och inte svika fika?
Hm, dessutom drog förmiddagsmötet över en dryg kvart, och när jag gick ut från det blev jag ”intvingad” på en lunch med R&D-cheferna av deras assistent, med alla andra kina-kolleger som fyller år i januari… där jag hade fått en kallelse tidigare som sen togs tillbaka så jag trodde det var inställt.
Suck, be en kollega ringa chauffören, och bestämma sig för att använda den enda mötesfria timmen på eftermiddagen, som hade behövts för mötesförberedelse, till att åka in till förortens centrum och rycka 2 tårtor. OK, iväg, med födelsedagsfikakollegan, även han rätt svettig över att egentligen helst behöva vara på plats på jobbet. Vår braiga chaffis som hittar överallt, hittade såklart bageriet, och en hel disk med supersnygga tårtor!
Yesss!!! Easy peasy!
Eller?
Det var ju demotårtor i plast… suck igen, men vi pekade på varsin, blev rekommenderade/lurade att köpa en storlek större än vad vi hade tänkt, men jojo, vi skulle få dem nu, att ta med. Detta fattade vi trots vår obefintliga kinesiska, och konditoriets obefintliga engelska.
Eller?
Näää, då skulle ju en stackars ensam konditor-tjej stå och börja göra tårtorna, där och då! Jisses. Det var plågsamt att stå och titta, när hon med all sin yrkesstolthet skulle göra våra två snyggtårtor, stående bakom en glasvägg. Hjääälp, tiden började rinna iväg, när säger man stopp, och hur? Det gick ju inte att förklara, eller avbryta? Redan betalat 238 kr per tårta också, och fått 2 jätteavancerade kvitton som skrevs i 3 exemplar vardera… Plötsligt står vi och inser att detta hantverk tar massor av tid, konditorn är ensam och ingen annan av alla de som jobbade på bageriet kunde hjälpa. Inser därefter att tiden är passerad för att hinna tillbaka till nästa möte med äran i behåll, därför ringa hem till kontoret och få hjälp av kollega att ursäkta och meddela sen ankomst till mötet.
Min tårta nästan klar, efter att alla urkärnade körsbär minutiöst noggrant har placerats precis på rätt plats och alla i samma bär-riktning… Tittar på DiGa:s tårta, och den har en massa chokladdekorationer på? Neeej, de ska konditorn göra från scratch, på kallt marmorbord med smält choklad… Vi bestämmer oss för att bryta, ta tårtan som den är odekorerad, utan chokladpiffet, köpa två burkar sylt och göra en gör-det-själv-tårta… men förklara det, när man inte pratar samma språk? Och med en konditor med en massa yrkesstolthet som inte vill släppa ifrån sig en ofärdig och ful tårta? Hon ställde sig med armarna i kors och bara vägrade, men till slut fick en annan anställd ut tårtan och ner i en kartong…

Vi skämdes som hundar hela vägen tillbaka till kontoret, att vi inte kunde kommunicera, och att vi stressade på den stackars konditorn, och bröt hennes jobb innan det var färdigt… toppat med att vara sen till mitt möte, även om min punkt inte hade hunnit vara ännu, jag hann till den i alla fall.

Men. eeeeh… Han som fyllde 57 och inte ens hann vara med och fika, var inte så nöjd över min placering av hans tårtljus, själv är jag däremot enormt nöjd med mina egna! Haha!