Arkiv | kolleger RSS för denna sektion

Dumpad

Idag blev jag dumpad, jag fick inte åka med hem. (A skulle till ett labb och lite osäkert hur lång tid det skulle ta.) Så jag hittade 2 andra farbröder att åka med, bra tillfälle att nätverka och leta smaskigt skvaller som jag aldrig hinner höra/får tillgång till under arbetstid. Hihi.

Friday Fika

En ögonblicksbild från en Friday Fika, mycket chips, nötter, kakor, minipannkakor, … och ett härligt kackel!Friday_Fika_1
Förpackningar i massor blir resultatet…Friday_Fika_2

Mango

Slurrrp!
Jag fick en perfekt färsk och ätmogen mango av en kollega, som nu varit i sina hemtrakter i allra sydligaste Kina, ön Hainan.
Han hade med sig så många, att vi även smaskade i oss några på kontoret.  Ojojoj, så gott!MangoHar inte ätit en så god och perfekt mango sen en kollega på företaget i Gamlestaden hade varit på tj-resa i Indien, och hade med sig 3 st riktigt tunga och söta frukter. Varav en skulle ges till chefens chef, vilket jag bara i förbigående bads se till skedde. Men, chefen var ju hemma på föräldraledighet? Kampen mellan bekvämlighet, att ha fått en uppgift, att vara snäll, … gjorde att jag och mangon gjorde en lååång spårvagnsresa på 11:an för hemleverans. Men å andra sidan, hade den rest ända från Indien borde den ju ta sig de sista kilometrarna till målet också, självklart!

Skalnackdelar

Ibland har man otur när man tänker. Företaget skulle ge alla medarbetare en present vid ”Annual Dinner”. Man hör om vissa företag som ger alla anställda en iPhone5, t ex.
Men nej, inte riktigt men nästan, 2 skal var till iPhone4, med företagslogga på… Gjord i ett material som skärmade mottagningen från typ ”5 pluppar” till ”3 pluppar”. Plus att typ inte mer än max 10% av medarbetarna har telefoner med äpplen på här, man får inte mobil på jobbet utan man har en egen, de flesta har Samsung eller kinesiska märken vad jag kan se. (Förutom en större andel av cheferna som kanske verkligen har fått sina iPhones på jobbet.)

Nåväl, har jag någon rätt att gnälla, när jag tänker med likadan otur själv? Näppeligen.
A hjälpte mig att skicka ett tramsigt paket till gubbsen på jobbet hemma i Gamlestan, när han var tillbaka till Gbg nu. Jag trodde att kanske även den siste gubbstrutten skulle ha lagt ner sitt motstånd mot äppelskrutten, men nej, han är lika tjurig som jag och kanske lite allergisk mot äpplen…
Nåväl, jag var lite fnissig när jag köpte trams-skal till beräknaren, bandaren, spelaren, och bandaren nr 2! Troligen kostade portot mer än innehållet, igen… Kanske blev det några nya diskussioner till kaffet i alla fall, även om jag inte tror att fikarasterna är direkt knäpptysta! Tack för återrapporteringen!
Saknar er, boys!
ajfånar

Hjärtespalten

Idag var det svårt att vara medmänniska i en hjärtefråga. Kulturerna var så komplett olika att jag nästan inte ens kan, vill, vet vad jag ska säga. Varken hissa eller dissa. En tjej på jobbet berättade glatt att hon skulle åka till Tyskland och hälsa på sin pojkvän, en kinesisk kille som doktorerar där sen några år. Hon hade precis köpt biljetterna till resan. Aaah, kul, tyckte jag!

Men, hm, hon hade stora grubbel. Hon hade alltså köpt och betalat biljetterna själv.
Ja?
Nä, det tyckte hennes mamma och tjejkompisar tydde på att pojkvännen inte var intresserad av henne egentligen. Killarna förväntas göra det. Så mamman var mkt tveksam till att han nånsin skulle ta hand om henne på ett bra sätt, långsiktigt. Eller att han är seriös.

Vad svarar man på det då? Tycker du om honom? Längtar du dit? Hade du råd? Har du frågat honom om biljetter, eller kan ni inte dela på kostnaden om ni båda vill träffas? Ville du egentligen att han skulle betala, eller var detta ok ända tills andra sa sina åsikter?

Inte lätt när man själv är van, har egen inkomst, och kanske även kommer från en generation, och ”samhällsklass” där man ju är van att klara sig själv, inte förvänta sig att bli bjuden, kanske ärligt talat inte vill bli bjuden och därmed i någon typ av tacksamhetsskuld (beroende på situation, såklart!).

”Hur gör man i Sverige?” I Kina är det fortfarande vanligt, särskilt i generationen över mig och därmed nästan typ som kollegernas föräldrar, att mannen ger typ 90% av inkomsten till kvinnan, som sen sköter familjen och hushållets ekonomi.

Ja, hur gör man i Sverige? Säg det. Några räknar i procent av inkomsten och delar utgifterna ungefär så, några har helt gemensam ekonomi, några lägger samma summa i en gemensam pott, några… Äsch, omöjligt att säga ju!

”Hur gör man i Kina?” Lika omöjligt att veta. Nu vet jag ju bara hur hon gör, och vad hennes närmaste tycker? Hmm hmm.
Kina-hjaertan

Q&A, del 1

Tack för post i brevlådan och email i inboxen, ni vet vilka ni är. Jag har saxar här några rader ur inboxen, och lite reflektioner på dem.

Q: ”Det låter i bloggen som om vardagen och vanan har tagit över lite? Inte lika mycket förvånade konstateranden längre. Stämmer det eller är det mest att du tror att vi är trötta på att läsa om dem?
A: Vardagen är verkligen vardag, arbetsdagar helt enkelt. När man är hemma på kvällen kring 19-tiden är det dags att hitta nåt ätbart hemma. Har sällan längtan efter något särskilt, och dåligt med inspiration att handla mat för att laga. Borde planera bättre!
Efter mat i magen, surfa lite, kanske telefon med Sverige, skrota hemma, sova och upp igen.
Helgerna är bra. Sova tills man vaknar, men ändå komma upp i vettig tid, tvätta nån maskin, ut på stan och göra ärenden och se sig om, lite lagom blandning av plan och planlöst. Mycket av det man ska göra är ganska krångligt när man inte kan kinesiska såklart, men äsch, det mesta går med lite tjat, pekande och charader, och om man inte har superbråttom är det ju inte så noga med tiden heller, när man är ute på små och stora äventyr.
Jag har idag hämtat en omsydd dunväst som blev rätt, utan att jag och skräddaren kunde prata med varandra! Jag lyckades tillåmed hämta den på rätt dag, och priset var detsamma som vi kom överens om i söndags! Sen är det ju som sagts förut, mer skillnaderna än likheterna man reagerar på.
Fortfarande är biltrafiken ett mysterium.
Det som man som svensk tycker är ohyfsat beteende, trängsel, spottandet, harsklandet, sällan nån som håller upp en dörr, … det är annorlunda, helt enkelt. Ibland känns det även som en generell avsaknad av att tänka på risker och konsekvenser, i många olika situationer.
SH är dessutom helt utan natur, och platt. Och ibland trångt med mycket folk på lite plats.

Q: ”Har tänkt på dig betydligt mer än vad jag har hört av mig. Jag hoppas ni har hittat er vardag och att det fungerar. När jag har läst bloggen i dag så verkar det så. Och att du har dina vänner som följer dig. Det måste kännas gott.
A: Den här bloggen är ju för att kunna höra av sig till så många som möjligt samtidigt! Bloggen visar lite av vår vardag, även om det inte är så märkvärdiga dagar!
Och absolut är det härligt att veta att vi har våra familjer, släkt, vänner och kolleger hemma!
Jag har många som jag hör av mig till alldeles för sällan egentligen, men när man väl träffas, pratar, mailar, så hittar man ju varann snabbt igen. Det är en fin känsla, så mycket bra folk man har omkring sig lite här och var!

Q: ”Trivs ni bra med era jobb? Måste vara svårt med språket, kinesiskan kan inte vara så lätt att lära sig, är dom bra på engelska där?
A: Jobben är bra, mest förvånande är kanske att vi bytte vem som har det intensivast på dagarna, jämfört med de senaste åren hemma. Men det kan ju ändra sig igen!
Språket är svårt ja, men som tidigare, man klarar sig hyfsat för vardagssituationer ändå. Dock ska vi börja med vår språkkurs i februari, att kunna räkneorden, riktningar, ordentliga ja, nej, stopp, stanna, vänster, höger, upp, ner, det kommer ju att göra saker enklare!
På jobbet är det engelska med kineserna, i genomsnitt är vi svenskar nog bättre än kinesiska kollegerna, men det funkar. Många av kineserna är mest ovana att prata, men duktigare att läsa och skriva, ungefär så som jag skulle känna mig begränsad i Tyskland med bara mina enkla kunskaper.
De som är över 40-45 år kan sällan engelska, och sällan typ taxichaufförer, expediter, postkassörer. Man får försöka hjälpas åt, vi är ju bara gäster här! Finns dessutom appar till mobilen så man kan skriva på engelska och få översatt till kinesiska, så man kan visa tecknen för ”salt”, ”lim”, eller vad som nu är svårt att göra charader på… och man kan ta hjälp av kollegerna att ringa eller skriva lappar på kinesiska.

Somliga går

… i handgjorda skor, säg vad beror det på?

Kanske att de inte är lika nöjda som jag med mina senaste, som jag köpte i butik i Hong Kong där strl 40 inte var omöjligt att hitta. Vanliga bruna brougemönstrade lågskor i nubuck, javisst, men nu har jag samma skomärke som InCa förordar, och JoHe fnissigt men glatt kallar ingenjörsskor… Föga uppseendeväckande, nära osedda, smala läster, och en andas-funktion mot tåbira i sulan! Sitter som en fläskläpp, rakt ur kartongen!!!

Det ska dock vara en upplevelse att beställa handsydda och måttbeställda skor, säger gubbsen på jobbet som har provat. Kanske får prova det nån gång innan man lämnar SH! Även skinnstövlar för gummsen är fina grejor, särskilt de som har vader något mer muskulösa än genomsnittet har varit supernöjda.

Prisklass 1000-2000 kr sisådär, inte superbilligt men inte superdyrt heller. Dock rätt långa leveranstider, inklusive ”mellanprovningar” och eventuella justeringar.

PS: På tal om skor, så är det just nu inte lika kul med mina cykelskor, beställda från Storbritannien ut till en postlåda i Torslanda. Men i tryggt förvar på DHL, som såklart bara kör ut under dagtid hem till folk, när man normalt är på jobbet… och har en lagercentral som bara har öppet under dagtid, när man normalt är på jobbet… Suck, det får inte bli för besvärligt för mina bulvaner, inte heller transportören till Kina, då får det såklart kvitta ett tag!

Planer på is

Åker till isfestivalen i Harbin med ett blandat gäng från jobbet till helgen. Nånstans mellan -20 och -30 grader kallt är prognosen. En park med sibiriska tigrar också, den står på ena kollegans ”måste se”-lista, så det hänger jag ju med på!

http://travel.nationalgeographic.com/travel/best-trips-winter-2013/

http://www.icefestivalharbin.com/

http://www.travelchinaguide.com/attraction/heilongjiang/harbin/ice_snow.htm

http://www.travelchinaguide.com/attraction/heilongjiang/harbin/siberian-tiger-park.htm

 

Dagen efter

Meh. Gårdagens Annual Party var ju inte nån skräckupplevelse, det kan ingen som var med ha tyckt den här gången! Så det hade nog tagits en del förslag ur förslagslådan inför planerande denna gång. En helt schysst kväll i konferensdelen av ett stort hotell, helt schysst mat, utlottningar med helt schyssta priser (mobiltelefoner och surfplattor), helt schyssta utmärkelser till ”Årets anställda” (viktigt i Kina!)´, helt schysst underhållning även om man ju måste imponeras av de som vill/vågar/orkar träna in nummer! Jisses… dessutom satsa på scenkläder, seriöst verkligen!
Detta toppat med en helt schysst hemgångstid för oss som skulle upp tidigt idag, dock lite senare än alla kineser som bussades tillbaka till förstaden vid jobbet (där de flesta bor) kring kl 20. Helt schysst hemkörda av en helt schysst kollega.

Inga särskilda avslöjanden att göra, såklart är det helt schysst att se R&D:s ledningsgrupp i traditionella kinesiska dräkter sjungandes Lady Gagas ”Born This Way”, men kanske bör vissa delar av ”what happens at Annual Dinner, stays at Annual Dinner” gälla…

Bär-Bar

För er som aldrig sett en portabel Gin&Tonic-bar, komplett med citron, svarta sugrör, och extrautrustad med chips: här är den!

Bär-BarTM

Kom ihåg var ni såg den först, om det blir en exportsuccé!
barbar