Guilin 4: Vattenpark
Nästa dag började bra, på med solkräm efter att de värsta blekansiktena var lite rosa efter cyklingen i mulet väder, och förhoppningar att krämen skulle behövas. Guiden/biljettköperskan hade ordnat en bil, men glömt att tänka på hur många vi var plus att hon själv skulle få plats. Men de 6 passagerarplatserna kunde bli 7 med ett enkelt tillbehör. Dock fick hon faktiskt själv ta den ytterst bekväma och säkra platsen.
Någon park som jag faktiskt aldrig uppfattade namnet på. Men ändå. Jag var lite halvt oinspirerad av att ha ännu en onaturlig naturupplevelse, men om man är på det humöret så kan man ju i alla fall låta sig roas av att P-vakterna hade hattar som var fasligt lika konerna de använde. Smart tänk, multipla användningsområden!
För de som ville kunde man låna ett par grässandaler, knyta dem efter konstens alla regler, trä på sig en plastkappa och en cykelhjälm och gå uppför ett litet vattenfall. FreLi var mest oroad för att hans fådda plastkappa var rosa, så han körde utan stänkskydd istället.
Full sula med Kalle… näää. Toffelhjälte? Nääää. Uppför ett litet vattenfall, och ankomst som Mister Wet T-shirt!
Återvinning av hjälmar.
En iakttagelse är att Kina verkar förtjusta i att döpa saker i naturen efter vad de liknar. Och sen försöka översätta till engelska. Vad nu detta kan ha tänkts föreställa? Det var i alla fall ett litet vattenfall efter skylten.
Jag ska återigen påpeka att jag var ganska anti mot all onaturlig natur, även om det förstås var skönt att vara ute, även om solkrämen inte riktigt behövdes. Men om man kan roas av lite, har man mycket att roas av. Jag kollar på grodor och småkryp istället.
Alla tusenfotingar hade dock inte tur i trafiken den här dagen. Sorgligt.
Instruktionerna till hängbron var mer intressanta än själva hängbron.
A försvann som ett orange streck i hängsele längs en vajerbana, jag hann knappt fota. Surt… men min hängsele var mer välsmord och gick snabbare, wheeee!
Slut på utflykten efter en ”hemma-hos-restaurang-lunch”, med hare och en särskilt utvald fisk ur ett akvarium. Tillbaka i minibussen kan jag dock stilla fundera på vad det egentligen var i ibuprofen-tabletterna som guiden köpte ut åt JOLA för hans onda axel? Nåväl, allt klär… en ingenjör?
PS: Annat sånt som är onaturligt. Apor och björn på cykel. Onödigt. Jag gillar verkligen inte djurparker.
http://www.youtube.com/watch?v=GHNT8ZJmabU
Guilin 3: Cykla
Man har inte semestrat riktigt i Guilin eller Yangshuo om man inte cyklat runt lite! Så Terry plockade fram ett gäng eleganta cyklar till oss… och hans medhjälpare körde längst fram på moppe, följd av guiden, och oss på cyklar. Snygga rosa och ljusblå hojar, med typisk kinesisk sadelhöjd: lite för låg.
Vi cyklade förbi Apberget:
Och en lite tveksam bro, och en grotta utan kolorerad belysning, ändå spännande:
Glad gubbe, och en kökkenmödding/återvinningsstation, om man inte lyfter blicken tillräckligt:
Klungan är lite splittrad. En äkta fiskargubbe. FreLi pallade en pomelo på ett träd, och sen blev det uppförsbacke.
Ånej, pilen till pensionatet pekar i motsatt riktning? Krigsråd efter lite nerförskörning. Kartläsning. 
Några i klungan var ungefär lika pigga på att cykla vidare som denna fågelskrämma. 
Men vad nu? Ett vattenhinder! Bambuflotte och transport av cyklar och cyklister till ”andra sidan”.
FreLi fotade mannen med vattenbuffeln framifrån, det var inte populärt hos mannen som nog lessnat på att vara motivet på otaliga turistbilder medan han lever i sin vardag. Utskällning deluxe på kinesiska, med STORA BOKSTÄVER!
Trampade vidare, till Moon Hill, först lunch och sen de 815 trapptegen upp som överingenjör OlKa såklart räknade…
En annan ingenjör fick bli ett lika exotiskt och spännande motiv som själva klippan?
Och vem är motivet för vem på bilden nedan? Den stora europeiska tanten tyckte att den lilla kinesiska flickan var spännande, den lilla kinesiska flickan tyckte att det stora europeiska tanten var spännande.
Själv gillade jag bäst den äldre kinesiska tanten till höger, som knallat upp alla de 815 trappstegen för att sälja öl till turisterna…
En blågul larv!
Jahapp, en byggnadsställning mot berget. Men om man kollar lite närmare, det står ju en massa gubbar längst upp! Såklart utan skyddsutrustning.
Landsvägen hem, och sista svängen! Det måste ju vara värt en after bike-öl! Eller en mango?
http://www.kinaupplevelser.nu/yangshuo/moon-hill.html
Guilin 2: Kulörta lyktor
Dag 1, efter Terrys ölfisk till lunch.
Aktivitet 1, Silver Cave, typ 2 km vandring i grottsystem med precis hur mycket stalaktiter och stalagmiter som helst. Fast i kulört ljus.
Men först, hur tar vi oss dit? Guiden hade redan hunnit skicka iväg den minibuss som hämtade oss på flygplatsen, som faktiskt hade plats för oss alla 6 och vårt bagage. Faktiskt hade plats för oss alla 6 och vårt bagage, vill jag återigen poängtera… mer om det efterhand. Nu skaffade hon fram en trehjulig moppe med flak, och nästan plats för 6 rumpor. Om man ville, kunde man även ha fått åka på hennes egen moppe. Eeeh… känns sådär om man är säkerhetstaliban, och i vanliga fall åker bil med säkerhetsbälte eller moppe/MC med hjälm. Särskilt i en förbryllande och krånglig trafik, på halvdana vägar. Nåväl. Är det semester så…
OK, framme med alla armar, ben och skallar intakta. En myllrande och färgglad kommers utanför. Särskilt de stora bitarna med kristalliserad färgglad honung är väl snygga!
Sen, inne i grottsystemet. Jo, maffigt, men… det kan lätt bli överdos av mycket folk och udda kombinationer av naturligt och onaturligt. I min smak.
Sen moppe tillbaka till pensionatet, och senare på kvällen en minibuss med plats för 6 när vi var 7 inklusive guiden, till en utomhusteaterföreställning, Impression Liu Sanjie, en traditionell historia med regisserad av samma person som regisserade filmen ”Hero” . Oturligt nog var vår guide mer biljettköpare än just guide, så vad showen handlade om var lite svårt att förstå för oss som inte var pålästa innan. Men det var maffigt med riktigt vatten och berg som kulisser.
Lite vanligt knök-kaos innan insläppet, följ skylten med 99, och OlKa försöker jobba mot Sverige per mobiltelefon i kaoset:
Många åskådare. Många maffiga berg i bakgrunden. Många masseffekter av att ha många skådespelare, ca 600 st. Det bästa är att de allra flesta helt enkelt är vanliga ortsbor som bara ”jobbar extra” och deltar i showerna efter sina vanliga arbeten!
http://www.kinaupplevelser.nu/yangshuo/silver-cave.html
http://www.kinaupplevelser.nu/yangshuo/impression-liu-sanjie-lightshow-om-showen.html
Guilin 1: Yangshuo och Valleluna
Ska bombardera med bilder från semesterveckan. Börjar från början.
Vi flög alltså till staden Guilin, i Guangxi-provinsen, och sen vidare till staden Yangshuo, och sen ytterligare en liten bit till utanför. Där ligger hotell Valleluna, eller kanske snarare ett pensionat. Fascinerande ställe, drivs av en ännu mer fascinerande kinesisk kille som heter Terry som sitt engelska namn. Ägare, kock, städare, PR-avdelning, väskbärare, aktivitetsbokare, cykeluthyrare, guide, … sin egen, helt enkelt!
(Ska se om någon av medresenärerna har bättre bilder på denne toppenkille, uppdaterar isåfall!)
Sen hade han lite hjälp ibland av en kille från trakten som inte ville ha jobbet som ett betalt jobb, utan bara hjälpa till, och sin farbror/morbror. Men 35 bäddar i husen på gården, kan gissa att det är hektiskt att brassa frukost till så många! Nu var vi dock enda gästerna under våra 4 nätter här, så det fanns tid att pyssla om oss förstklassigt, och själv hinna sitta med och prata och berätta om trakten, Kina, och sin egen bakgrund. Som sagt, en fascinerande kille! Terry Terrific!
Vi börjar med lite reklam, 2 bilder från Terrys egen broschyr:
Här kommer en radda av mina egna bilder. Husen på gården är 220 år gamla.
En stor farstu i mitten av vårt hus. FreLi och OlKa bor i ett tvåvåningsrum, JOLA och GinKo en trappa upp, eller stege snarare, ovanför oss. Spännande vattenkranar, ”Vola goes Bamboo”, kanske en kinaversion av den danska designen?
Om man tittar ut ur farstun. Och omkring på gården. Och runtomkring.
Mer innergård.
Väckarklockan och hans damsällskap.
Terass och matsal. Inte den tråkigaste utsikten! Och maten, vi bara satte oss till bords, och allteftersom trollade Terry fram mat. God mat! Han öppnade starkt med den lokala specialiteten ölfisk när vi anlände och var hungriga på lunch. Många andra goda rätter också, från ett väldigt enkelt kök som inte alltid hade strömförsörjning pga fukt och kortslutning. Wow!
Specialleverans
Idag kom det en svensk kille och frågade vad jag heter, om jag kanske kunde vara… Ja, det är jag? Vad bra, då är det här till dig sa han, och lämnade över sin specialleverans.
Kolla! Snask och skvaller!
Jag känner mig jättesnål idag, andra brukar vara duktiga och bjuda när de får svenskt godis, men nej… jag smyg-smaskar, möjligen kan A få smaka, men ingen annan. Mina bilar! Bara mina!!!
Och när jag ändå berättar om såna här trevliga överraskningar, samma sak hände mig ju häromveckan, fast då var leverantören en dittills okänd tjej. Pås-sås, bland annat! Och andra braiga tillbehör för att kombinera med monstergrillen under våren. Man blir lite extra glad och fnissig när man får saker som inte finns här, men är så självklara hemma att man inte ens tänker på dem…
Puss på er, pinglor som skickat!!!
Mini-Kina
Jo, jag vet. Klart att det är större andel, eller åtminstone fler till antalet, svenskar i Shanghai än i många andra kinesiska städer. Och att vi långnäsor troligen ofta går på ungefär samma ställen här i Shanghai. Och att bilvärlden är liten, typ fd kolleger kan dyka upp igen på orter där det finns biltillverkar-anknytning. Men ändå!
Idag på stan sprang jag på en kollega från saligt insomnade Saab, sist vi sågs var en dag i november 1997 när jag slutade, eller möjligen en dag i typ februari 1998 när jag var med på ett kalas med gamla jobbet i Tröllhättan!
Jag tycker ändå att det är lite coolt, typ 30 sekunder hit eller dit, eller att man hade valt att gå på andra sidan gatan, så kunde man ju ha missat varann helt? ”Om inte om”, och ”alla val får konsekvenser”, hisnande tankar som jag ibland kan roa mig med inuti min lilla hjärna… Slumpen är ingen tillfällighet?
(Nåväl, oroa er inte, jag håller inte på att bli helt knäpp men det är ändå lite spännande.
http://www.vof.se/folkvett/ar-2005/nr-4/tillfalligheternas-spel/ )
Stor-Carlsson har lämnat sällskapet, så vi kunde uppgradera Mellan-Carlsson till ett lite lyxigare rum på Pensionat Carlsson. Trogna gäster som stannar till på söndag måste ju premieras!
Jag och mellan-C vågade oss ut på jazzklubb, men vi fuskade och lyssnade bara på förbandet, sen var vi lite för trötta, och för nyfikna på om mini-C och EvWa hade öppnat nån påse med sourcreamchips som vi skulle missa.
Harbin 5: Långrandigt
Söndag i Harbin. Planen var fria aktiviteter, men det visade sig att vi hade blivit ett sammansvetsat team och alla ville åka till tigerparken och kolla på de sibiriska tigrarna. Hm, jag är ju egentligen inte en vän av djurparker, men det var i alla fall stora ytor som de hade att röra sig på. Och detta är en del i ett projekt för att bevara de sibiriska tigrarna.
Den som väntar…
Något ojämna odds:
Utom tävlan, levande höna fastknuten på pinne. Kolla blicken på den lurviga saken nere till vänster:
Några solkatter:
Och några som brottas:
Här är en lista på matpriserna. Lite förenklat, 1 RMB = 1 SEK:
Den riktigt långrandiga delen kom när vi checkat in på flygplatsen för hemresan, och den tidtabellsenligt sena hemkomsten visade sig bli ytterligare försenad. Men till slut var vi tillbaka i SH, och så blev det i alla fall några timmars sömn innan måndagmorgonens väckarklocka visade vägen till arbetet igen.
Ingen dum helg, men mer tack vare sällskapet än resmålet för min del!
Harbin 4: Afteris
AfterSki, afterWork, AfterEight: nu även AfterIs. Mer likt en afterski än en afterwork, med mössfrisyrer, långkallingar och tjocksockar.
Start med att hyfsa till en Mackmyra på hotellrummet. Ett lagarbete. Biverkningen var att någon fick guiden att sjunga den kinesiska nationalsången, sen ville hon såklart höra den svenska. Framförd av ett gäng svenska ingenjörer i tjocksockar, nyss hemkomna från Mackmyra, med händerna på ryggen som Tre Kronor inför en landskamp. Jag lägger inte upp filmklippet, var tacksamma!
Från Mackmyra till en mysko bar längre bort på gatan. Nog ser man suget hos denne herre längst till vänster att äntligen leva ut lusten att prova en poledance? Natten är ung.
Klassisk kinesisk pose i afterskimössan:
Vad händer bakom ryggen när man försöker titta rakt in i kameran? Det vet man inte:
…förrän ett ögonblick senare:
Hattar, mössor och hår till alla:
Nu frågar sig vän av ordning och med känsla för dramaturgi, blev det någon poledancing?
Men, ”Det som händer i Harbin, stannar i Harbin”…
Harbin 3: Fest-is
Jahapp. Själva isfestivalen då? Jo självklart. Men jag vet inte. Det blir liksom lite mycket färg och show för min smak. Det räcker nästan att kolla entrén för att fatta konceptet. Is. Och belysning i alla möjliga färger. Jag försökte fota utan blixt, dessvärre även utan stativ, inga bra bilder alls. Ni får bildgoogla! Sorry!
Is i colan, Cola i is. Ni känner nog igen loggan, även på kinesiska:
Som vanligt fastnade jag på nåt litet vid sidan om, hade inte behövt betala inträdesbiljetten. ”Finn ett fel”, eller ”Hitta det intressantaste fruktspettet”:
Harbin 2: Konstsnö
Konstsnö eller snökonst.
Välj själva, båda var sanna. Man använder inte natursnö till bas för skulpturerna.
Snöparken, där snöskyffel fick en ny innebörd:
Den snöskulptur som föll mig mest i smaken var den som kanske varit enklast att göra av alla objekten detta år:
Det största verket, absolut mäktigt. Men jag tappade helheten och fastnade som vanligt vid någon ovidkommande detalj:
Hur tror ni att det kan gå med hopknutna stegar, och några som säkrar dem med varsitt rep. stående utan att något att hålla i sig i? Det får vi inte veta denna gång, men ändå:
En kopp kaffe i ett hus som var inskulpterat i snö, dock blev temperaturskillnaden lite tuff för kameran:
Jag hittade en trevlig liten kompis, som dock mest ville sova:
Avslutar med en riktig snögubbe:
carlssonkarlsson 
