AUS NZ #5
Queenstown till Glade House, 1,6 km vandring efter transport till början av leden Milford Track.
Morgonsamling, namnskylt på!


Lasta bussen. Nåns ryggsäckar måste ju vara längst ner… jaja, vi har inga chipspåsar med oss!

Vy från bussen, en massa kompisar som hjälper mig att få fina klädplagg!
Lunch och sen framme vid sjön Te Anau. En timmes båtfärd ungefär. En del regn och stänk ute på däck, inte helt fotovänligt!



Ilandstigning och skotvätt. Naturen är känslig, landet vill inte få fler katastrofer med växter eller djur som inte hör hemma här.


Här böjar det! Fast idag är det bara några km promenad till första stugan.
Fällor och gift för att försöka kontrollera mängden oönskade djur. Britterna började med att importera kaniner, men utan naturliga fiender så blev det, hm, väldigt många kaniner. Då importerade man de brittiska kaninernas naturliga fiende i sin hemmiljö, men… detta lilla rovdjur lyckas ju såklart äta upp en massa andra lokala djur som inte var vana vid den sortens fiende. Olika lokala fåglar och annat utrotade. Etc., mm, osv, … många mindre lyckade försök att ändra naturen, och nu nästan lite panik att behålla de lokala djuren.



Glade House, första stationen. Vi kommer sen att vandra mellan en sån station varje dag, man kan varken vandra längre eller kortare, detta är hur leden fungerar. Vi har ett lyxvandrarpaket får man säga, bor i eget rum med säng, eget badrum med dusch, all mat ingår… mycket bekväm vandring! Man kan även vandra utan dessa bekvämligheter på denna led, men då är det sovsalar och egen matlagning. Bara ett visst antal vandrare per dag släpps ut på leden, baserat på antalet bäddar som finns tillgängliga. Det är inte fritt att vandra, utan man måste alltså ha bokat plats/tillstånd.

Samling! Guide Andrew (till vänster i i röd T-shirt) samlar sin flock för gruppfoto och uppdelning i smågrupper för att ta en kortare promenad i naturen närmast stationen. Småregnigt.


Guide Jordan, som är bror till guide Andrew, visar natur. Lummigt och grönt!











Tillbaka på stationen, lite mingelmat. Varje dag innan middagen var det så, mmm! En äppelcider också.
Information om upplägget, planer och tider. Sen fick vi alla upp och presentera oss kort för varandra. 
Sol och regn om vartannat ute!
Middagsdags! Trerätters varje dag, ujuj, till och med lite godare än frystorkade Real Turmat som vi fått av pappa K! 🙂
Mätta och nöjda tar vi en liten kvällspromenad och försöker att låta bli att mata sandflugorna för mycket. De är ungefär som svensk knott. Urk!
Hängbroar över klart vatten kommer det att bli fler av. Ål i floden! Clinton River.






Natti natti!

Borneo #6
Avfärd från Turtle Island. Guide Glen samlar ihop oss. (Jag tycker fortfarande att han är lika söt som Skalman…)


En liten filur klarade inte natten. Tomt skal bara.


Dags att titta på orangutanger. Det heter inte [orang-utang] här, utan [oran gutan], som betyder människa från skogen, Pongo Pygmaeus på latin. Viltvårdscenter för orangutangerna:
http://www.orangutan-appeal.org.uk/






Dags för ap-matning.





Här finns också ett reservat för den malaysiska björn som kallas ”sun bear”, vet inte vad den heter på svenska. Denna lilla park innehöll bara räddade ”sällskapsbjörnar” som fått ett bättre öde här.

Helt enkelt borde denna skylt gälla inte bara i parkerna.


Sen bytte vi bort vårt australiensiska kompispar mot ett yngre engelskt par, med hans föräldrar på besök. Också jättetrevliga! Vidare mot Bormeo Nature Lodge där vi ska bo 2 nätter, längs Kinabatangan-floden. Som har krokodiler…
http://www.borneonaturelodge.com.my/


Gäller ju att se sig för så man inte blir överkörd av en pygmeelefant, det första man blir???

Rast, vila, lunch. Och frisk luft!

Sen på eftermiddagen en båt-tur ut på Kinabatangan. (Bara att inse, varken fotografer eller utrustning lämpar sig för publicering i National Geographics, de flesta djur blir suddiga små fläckar bara, lika bra att lära sig att njuta mer ”här och nu” istället!)
Inga orangutanger, men näsapor och makaker, bland annat. Orm och fågel.











Ap-bro.



Här syns det såklart inte riktigt, men trädkronan är full av apor!


Vi hinner precis hoppa i land med 3 minuters marginal innan det kommer ett enormt skyfall, vilket flyt!
Barking Lizard lurar i innertaket.



