PDB goes PRC
We made it!
We were a little suspicious that it should be harder to find each other in a city with 23 million other persons, than in a country with 9 millions… but, there are fewer places to hide here so we managed to bump into each other!
The beginning of a beautiful friendship started with a surströmming party in 1994, and is still alive (because, or despite, the surströmming? nobody knows…). But we do not exactly wear each other out since we only meet once or maximum twice a year!
People’s Square, SH:
Nanjing Xi Lu, not as crowded as a normal Sunday since this is a ”working Sunday” in China (well, obviously we are some people not working today):
Ground Control Crew in front of the spaceship:
Genomsnittsonsdag
Phuuu, inte mycket kvar av en dag, hemma efter jobbet kl 19 och behövde handla mat, och ville handla från en av de stora enkla matbutikerna. Hemma igen 20.40, efter promenad och tunnelbanefärder. Hade tänkt handla på vägen hem från jobbet, men fick en medresenär i bilen som helst ville hem så snabbt som möjligt.
På tal om mat, så har kanske A svaret på sin flygmats-oinspiration här, saxat ur dagens Göteborgs-Posten:
”Flygplansmat är sällan lika god som den man äter på marken. Det beror på att en tredjedel av våra smaklökar bedövas av den torra luften, enligt forskningsinstitutet Fraunhofer i Tyskland.”
Jag som troligen var en labrador i mitt förra liv och är nöjd bara jag är mätt, glufsar däremot på som vanligt.
Äkta människor
Jag brukar tycka att det är ett av de tydligaste ålderstecknen, när man säger att man ”inte känner sig så gammal”… Men det är ju bara att inse att man är vuxen på pappret, när ens ”ungefär lika gamla middagsdate” är glad att vara i SH, men lite besviken över att samtidigt missa sin tjänsteårsfest och guldklocka för 25 år på sitt företag? Och att det var 22½ år sen man lärde känna varann från början? Typ ett halv liv sen, redan?
Inte desto mindre roligt att få en ”attackbesökare” hemifrån, som skulle till Kina, resa till och från SH, och passar på att ta en extra dag i stan och hälsa på – hurra! Så ikväll var bara en uppvärmning, sen har vi fredag kväll och hela lördagen att snattra vidare på!
Och som alltid med alla er bra människor jag känner, ibland är det perioder man inte hörts av på jättelänge.
Man hinner samla fler rynkor, tillåmed guldklockor, eller byta jobb, flytta, eller har barn som nästan är tonåringar, eller…
men, när man väl hörs av eller träffas är startsträckan minimal.
Javisst kan man prata en massa gamla minnen och det är väl kul, men ännu bättre, vips är man i nuet, uppdaterad på det viktigaste, och så är det som man bara fortsätter där man var senast man hade kontakt.
Sååå härligt!
Det är ju ändå samma människor som man tycker om, oavsett hur länge sen det var senast?
Om jag vid några tillfällen ska kalla det jag känner för ”lycka”, så är det nog bland annat kring såna guldkorn till insikter. Äkta människor, och enkel okomplicerad vänskap.
EvEng, hoppas du hinner vrida till dygnet hyfsat för att vara alert på jobbet imorgon, lycka till!
Skalnackdelar
Ibland har man otur när man tänker. Företaget skulle ge alla medarbetare en present vid ”Annual Dinner”. Man hör om vissa företag som ger alla anställda en iPhone5, t ex.
Men nej, inte riktigt men nästan, 2 skal var till iPhone4, med företagslogga på… Gjord i ett material som skärmade mottagningen från typ ”5 pluppar” till ”3 pluppar”. Plus att typ inte mer än max 10% av medarbetarna har telefoner med äpplen på här, man får inte mobil på jobbet utan man har en egen, de flesta har Samsung eller kinesiska märken vad jag kan se. (Förutom en större andel av cheferna som kanske verkligen har fått sina iPhones på jobbet.)
Nåväl, har jag någon rätt att gnälla, när jag tänker med likadan otur själv? Näppeligen.
A hjälpte mig att skicka ett tramsigt paket till gubbsen på jobbet hemma i Gamlestan, när han var tillbaka till Gbg nu. Jag trodde att kanske även den siste gubbstrutten skulle ha lagt ner sitt motstånd mot äppelskrutten, men nej, han är lika tjurig som jag och kanske lite allergisk mot äpplen…
Nåväl, jag var lite fnissig när jag köpte trams-skal till beräknaren, bandaren, spelaren, och bandaren nr 2! Troligen kostade portot mer än innehållet, igen… Kanske blev det några nya diskussioner till kaffet i alla fall, även om jag inte tror att fikarasterna är direkt knäpptysta! Tack för återrapporteringen!
Saknar er, boys!

Q&A, del 1
Tack för post i brevlådan och email i inboxen, ni vet vilka ni är. Jag har saxar här några rader ur inboxen, och lite reflektioner på dem.
Q: ”Det låter i bloggen som om vardagen och vanan har tagit över lite? Inte lika mycket förvånade konstateranden längre. Stämmer det eller är det mest att du tror att vi är trötta på att läsa om dem?”
A: Vardagen är verkligen vardag, arbetsdagar helt enkelt. När man är hemma på kvällen kring 19-tiden är det dags att hitta nåt ätbart hemma. Har sällan längtan efter något särskilt, och dåligt med inspiration att handla mat för att laga. Borde planera bättre!
Efter mat i magen, surfa lite, kanske telefon med Sverige, skrota hemma, sova och upp igen.
Helgerna är bra. Sova tills man vaknar, men ändå komma upp i vettig tid, tvätta nån maskin, ut på stan och göra ärenden och se sig om, lite lagom blandning av plan och planlöst. Mycket av det man ska göra är ganska krångligt när man inte kan kinesiska såklart, men äsch, det mesta går med lite tjat, pekande och charader, och om man inte har superbråttom är det ju inte så noga med tiden heller, när man är ute på små och stora äventyr.
Jag har idag hämtat en omsydd dunväst som blev rätt, utan att jag och skräddaren kunde prata med varandra! Jag lyckades tillåmed hämta den på rätt dag, och priset var detsamma som vi kom överens om i söndags! Sen är det ju som sagts förut, mer skillnaderna än likheterna man reagerar på.
Fortfarande är biltrafiken ett mysterium.
Det som man som svensk tycker är ohyfsat beteende, trängsel, spottandet, harsklandet, sällan nån som håller upp en dörr, … det är annorlunda, helt enkelt. Ibland känns det även som en generell avsaknad av att tänka på risker och konsekvenser, i många olika situationer.
SH är dessutom helt utan natur, och platt. Och ibland trångt med mycket folk på lite plats.
Q: ”Har tänkt på dig betydligt mer än vad jag har hört av mig. Jag hoppas ni har hittat er vardag och att det fungerar. När jag har läst bloggen i dag så verkar det så. Och att du har dina vänner som följer dig. Det måste kännas gott.”
A: Den här bloggen är ju för att kunna höra av sig till så många som möjligt samtidigt! Bloggen visar lite av vår vardag, även om det inte är så märkvärdiga dagar!
Och absolut är det härligt att veta att vi har våra familjer, släkt, vänner och kolleger hemma!
Jag har många som jag hör av mig till alldeles för sällan egentligen, men när man väl träffas, pratar, mailar, så hittar man ju varann snabbt igen. Det är en fin känsla, så mycket bra folk man har omkring sig lite här och var!
Q: ”Trivs ni bra med era jobb? Måste vara svårt med språket, kinesiskan kan inte vara så lätt att lära sig, är dom bra på engelska där?”
A: Jobben är bra, mest förvånande är kanske att vi bytte vem som har det intensivast på dagarna, jämfört med de senaste åren hemma. Men det kan ju ändra sig igen!
Språket är svårt ja, men som tidigare, man klarar sig hyfsat för vardagssituationer ändå. Dock ska vi börja med vår språkkurs i februari, att kunna räkneorden, riktningar, ordentliga ja, nej, stopp, stanna, vänster, höger, upp, ner, det kommer ju att göra saker enklare!
På jobbet är det engelska med kineserna, i genomsnitt är vi svenskar nog bättre än kinesiska kollegerna, men det funkar. Många av kineserna är mest ovana att prata, men duktigare att läsa och skriva, ungefär så som jag skulle känna mig begränsad i Tyskland med bara mina enkla kunskaper.
De som är över 40-45 år kan sällan engelska, och sällan typ taxichaufförer, expediter, postkassörer. Man får försöka hjälpas åt, vi är ju bara gäster här! Finns dessutom appar till mobilen så man kan skriva på engelska och få översatt till kinesiska, så man kan visa tecknen för ”salt”, ”lim”, eller vad som nu är svårt att göra charader på… och man kan ta hjälp av kollegerna att ringa eller skriva lappar på kinesiska.
Dagen efter
Meh. Gårdagens Annual Party var ju inte nån skräckupplevelse, det kan ingen som var med ha tyckt den här gången! Så det hade nog tagits en del förslag ur förslagslådan inför planerande denna gång. En helt schysst kväll i konferensdelen av ett stort hotell, helt schysst mat, utlottningar med helt schyssta priser (mobiltelefoner och surfplattor), helt schyssta utmärkelser till ”Årets anställda” (viktigt i Kina!)´, helt schysst underhållning även om man ju måste imponeras av de som vill/vågar/orkar träna in nummer! Jisses… dessutom satsa på scenkläder, seriöst verkligen!
Detta toppat med en helt schysst hemgångstid för oss som skulle upp tidigt idag, dock lite senare än alla kineser som bussades tillbaka till förstaden vid jobbet (där de flesta bor) kring kl 20. Helt schysst hemkörda av en helt schysst kollega.
Inga särskilda avslöjanden att göra, såklart är det helt schysst att se R&D:s ledningsgrupp i traditionella kinesiska dräkter sjungandes Lady Gagas ”Born This Way”, men kanske bör vissa delar av ”what happens at Annual Dinner, stays at Annual Dinner” gälla…
Piggelin
Idag är jag inte den mest pigga och alerta i SH. Det här ovana med att köras till jobbet av en chaufför gör ju dock att det liksom inte finns 10 minuter att dra sig, eller spontant ändra sig och åka en timme senare. Det är bara att hoppa upp och in i duschen när klockan ringer, så man hinner göra sig klar och få i sig en tallrik gröt, med lite marginal tidsmässigt. Zzz.
Årets middag
… redan i januari!
Det bubblar av en kombination av fasa och förväntan på jobbet. Det är på fredag dags för något som kallas för "Annual Dinner", vilket nog de flesta kinesiska arbetsplatser har, en årsavslutning innan ledigheten för det kinesiska nyåret. Allt komplett med runda bord, slumpmässig bordsplacering, konferencier, årets anställd-utmärkelser, "vi som vågar synas-hellre än bra-underhållning" och jag vet inte allt!
Förra året hölls detta event vid "Lake Malaren", som är en kopia av delar av Sigtuna och Mälaren, om jag fattat de fragmentariska berättelserna från de långnäsor som var med och helst vill glömma denna något "spektakliga" kväll. Spännande!
Vardag
Nu har vi bott ungefär en månad i lägenheten. Ca 22 månader kvar? Hm, overkligt ännu. Både att ha varit i Shanghai i över 2 månader redan, men även att detta ska vara hemma ganska länge till? En dag i taget, och/men de går fort. Vardagarna är ju mest bara jobbet, och på kvällarna försöka komma igång och träna, och handla mat emellanåt.
Igår var det helt usel luft, äckelpäckel, idag var det riktigt bra. Så en lufsjoggingrunda på 4 km i alla fall. Igår invigde jag gymmet, äsch, ganska sunkigt, gamla styrkemaskiner med dålig ergonomi och kärvande mekanismer. Får använda gymmet smartare, lära sig träning med kroppen som belastning, och använda poolen mer kanske. Squash måste vi prova och se om vi är hyfsat jämlika, det är ju kul att få tok-slå lite!

