Nu har vi inte använt vår fine chaffis Min Hua för nöjesåkning på helgen sen… vet inte när, så det kändes OK att ta en lördagsutflykt. (Hans arbetsvecka är 6 arbetsdagar, så man behöver inte känna sig utnyttjande om man åker bil på helgen. Egentligen.)

Vart åka då? Bara se nåt nytt räcker ju, A hade spanat in ett mysko format område på stadskartan.
Jag pratade om det på jobbet igår:

Ja’ ba: ”Vi ska göra en utflykt imorgon, till den här sjön.” (*pekar på kartan*)
Kollegan: ”Den är konstgjord, har jag hört.”
Ja’ ba: ”Näääe, det menar du inte…”
(Karta och bild, Google Maps förstås.)
En timme hemifrån, längs vägar som blev snyggare och snyggare, med fina stensättningar, växter, rent , snyggt, allt perfekt. Men, för perfekt? I förhållande till hur många människor som fanns där och nyttjade området…
Fiskarna kan inte läsa. Fiskarna i havet alltså, men fiskarna på land borde kunna?
Nån la ut en offert på skyltar till soptunnorna, och tog förhoppningsvis det lägsta anbudet. Återvinningsbart är ju berömvärt, absolut…
…men vad de gör av vårtorna vill man ju helst inte veta.
Det var extremt rent och snyggt överallt, men det hade nog trillat ner ett löv på marken sen igår så det var utryckning på städningen igen.
Till viss del kanske det går att förstå att det inte var så många som kom ända fram till hotellet i området, vissa infarter kändes det som de hade en del kvar att lösa praktiskt för att få till.
Jahapp. Men även en snopen utflykt är en utflykt!
Nu ska jag gojsa ihop en tung och maffig efterrättstårta till kvällens knytkalasmiddag, denna har jag haft ögonen på sen ett gammalt nummer om Allt Om Mat…
http://www.alltommat.se/recept/Mork-chokladtarta-med-korsbar-19394