Ingen stress egentligen, vi ska bara vandra 6 km idag, men när man upptäcker att klockan man ställt på morgonringning inte hörs när den ligger åt ett visst håll, och man vaknar en timme senare än avsett… suck. OK, vi ser i alla fall det berg vi siktar på från stugan vi bor i, även om vi inte ser toppen. Frukost och klura ut hur man hittar sin guide, och hur man lämnar all sin packning utom det man behöver för 2 korta dagsvandringar med en vandrarhemsnatt emellan.

Svaret är att man bara äter sin frukost och så hittar man sin guide, och man lämnar all sin packning utom det man behöver för 2 korta dagsvandringar med en vandrarhemsnatt emellan mot en avgift på 10 MYR, ca 22 SEK. Easy peasy. Sen blir man skjutsad till entrén av vandringsleden.


Första hållplats efter bara några hundra meter är nästan Carlssons fall:


Mest en massa uppför. Men skönt att vara ute i naturen. Plötsligt började det härja och visslas i visselpipa, nästan så att man tror att man är i en vanlig kinesisk park en lördag. Men här var det på riktigt. En höjdsjuk person bärs hastigt ner på bår.

Jag är inte höjdsjuk, bara tung i benen som vanligt när det är uppför.

Mata inte djuren nej, men hm, ekorrarna på rastplatserna är tama och feta som om de smakat på mer än ett enstaka vandrarlunchpaket… (Egentligen är väl en ekorre obetydligt sötare än en vanlig råtta med burrigare svans?)

Här är en ca 20 cm röd blodigel som jag bestämde mig för att verkligen inte mata…

Bara att trampa på uppåt. Hej och hå.



Dagens mål! Laban Rata guesthouse, 3272 m.

Vi delar rum med 2 finska killar.

Utan selfie-pinne!
Sen är resten av dagen mest en väntan på middag, sova några timmar, hoppas att man hör sin väckningsklocka kl 02 för en liten frukost och sen ut för att gå mot toppen och vara beredd på soluppgången kl 06! Inte mycket till utsikt, om man inte räknar moln:

Lyckades höra larmet, och komma i ordning. Pannlampa på! Nu är klockan 02:30 och det ca 2,5 km vandring vi har framför oss för att komma upp till 4095 m.

Men vad f-n… vi kommer ca 50 höjdmeter, grinden upp till vandringsleden är låst, och ingen av guiderna verkar veta hur man får tag på parkvakten. Eller är leden stängd pga väderprognosen? Ingen vet. Många pannlampor står och bländar varann och gäspar.

Vår guide verkar dock nöjd ändå?

Efter en halvtimmes väntan kommer parkvakten, nu är klockan precis 03.

Vår guide har positionerat oss först medan vi väntade på grindöppningen, och vi drar iväg med ett sjujäkla tempo. Branta trätrappor. Många. Jag tror att mina lungor ska explodera och det går enormt tungt, jag funderar om jag inte måste ge upp och vända hem? Men så tittar jag bakåt, det är en jättelång lucka till nästa person, och alla de typ 50 personer därefter. Jag lugnar mig lite av att i alla fall inte vara propp för andra. A är lätt och snabb i steget som vanligt uppför, orättvist!
Vi kommer ut ur skogen, och fram till en passage med berghällar och rep som man får ta hjälp av för att komma upp. Precis samtidigt börjar ett skyfall, och hård vind.


Stopp och hastigt leta fram regnbrallor och ryggsäcksöverdrag.

Fortfarande få nära efter oss. Men oavsett med regnkläder på, det blåser hårt i regnet, kyler snabbt. Och tanken på hur man ska kunna gå nerför branta hällregnshällar? Och komma över de exponerade passagerna högre upp på väg mot toppen? Guiden säger konstigt nog att vi får välja om vi vill fortsätta. Det är ju vad vi förväntar oss att en guide ska avgöra, vad som är rätt, fortsätta eller bryta. Eller att parken helt enkelt stänger berget när det är för dåligt väder, både regn och vind. Vi väljer att bryta. Möter en massa personer som inte ens kommit upp ur skogen ännu, som verkar tycka att vi är mesiga och tar konstigt beslut, det mumlas bara. Jaja, beslutar inte guiderna så får väl var och en göra det, vi kan ju bara beskriva hur det sett ut högre upp, och utan vindskydd från skogen. Hejdå!

Blött både uppifrån och underifrån. Stigen har bytt om till bäck.

Inne i stugvärmen igen, bland de första tillbaka in, klockan är nu 05. Funderar på hur genomsura alla vandrare i dunjackor måste vara som dessutom är kvar ute ännu, och de som går med vanliga enkla löparskor eller Converse? Brr.
Jaja, 3668,1 m blev det, enligt guiden. Lilla klättraren strax under 7 km på leden på bilden var vi ungefär. Toppen finns kvar däruppe till en annan gång!


Torkning är det inte tal om, men en liten vädring och några timmar sömn i alla fall. Kl 0730 kommer våra rumskompisar hem, de har inte heller kommit upp på toppen. Facit blev att ingen gjorde det, denna natt.