Att ta sig fram i den kinesiska trafiken är lika ovant och oväntat oavsett om det är i bil, på cykel eller till fots. Oftast bara funkar det ju, som sagts så många gånger här tidigare, men man fattar liksom inte riktigt hur, när eller varför. Bara genom att folk hjälps åt och anpassar sig lite lite, kanske för de vana omärkligt, hela tiden? Någon typ av oskrivna regler som bara de invigda förstår fullt ut, typ vår caufför Min Hua. Det handlar nog om få centimeter och cm/sekund i hastighet, för att den ena ska ges företräde.
För det går inte att hålla på sin rätt, då blir det bara fel och konstiga situationer vid övergångsställen och trafikljus.
Vi är ju ute och försöker springa lite några morgnar i veckan, och det är ibland knöligt även om det är få andra fordon ute! Då känns det som man bara borde slappna av och tänka på den här seglingsdikten, som helt enkelt gäller för alla trafikanter oavsett typ, så länge det finns någon som är större, snabbare och tyngre gör man klokast i att se upp:

”Here lies the body of Michael O´Day
Who died maintaining his Right-Of-Way
He was right, indeed, as he sailed along
But he´s just as dead as if had he been wrong.”