Sista minuten
Nej, inte riktigt sista minuten, men bara några kvällar kvar nu för småfix, och imorgon och fredag kväll är det uteätarkväll. Dagens uppdrag var te- och karamellshopping, toppat med en ny piffig 45-kronorsfrisyr… hrm. Jaja.
Termometern stannade på 39 i Shanghai idag, det är såklart OK så länge man är inne, hemma eller på jobbet, och i bilen, men, när man kommer ut. Buääääh. En fet varm mjuk vägg liksom? Pfft. Inte min grej. Cyklade till tunnelbanan och fartvinden svalkar inte.
Taobao-rummet
På jobbet finns det ett amningsrum som facket anordnat för gravida att pusta ut i, och mammor att amma bäbisar i. Har hittills inte sett något arrangemang med amning dock, men rummet är iofs bara 2-3 veckor gammalt i sin nya officiella roll.
Vad är då ett taobao-rum? Något religiöst, eller för livsåskådning? Mnjae, jo, eller hur ska man se det? Tillbedjan av Mammon kanske, för det är helt enkelt ett rum för paketmottagning. Taobao är Kinas motsvarighet till Ebay, typ svenska Blocket, Tradera. E-handeln är gigantisk i Kina, växer hela tiden. Och vart ska man beställa sina varor, om inte där man uppehåller sig vardags-dagtid? Sådåså, ett rum på jobbet blir taobaorummet. Ser kollegernas paket, allt från ormskinnspumps, torkad svamp, valnötter med skal, vinterjackor, te, tennisbollar, … you name it. Taobao-rummet, alltså!
Ont
”Den friske har många önskningar, den sjuke bara en” heter det ju, och jag ska egentligen inte lipa över lite ont i hälen. Jag vet ju att det finns en mig väldigt nära person som har ont i ryggen så illa, att det nu är dags för ännu ett försök att operera imorgon. Måste nästan vara omöjligt att komma ihåg hur det var när det inte gjorde ont?
Jag tog en fotmassage nu på kvällen, en jätteduktig och systematisk massör, lagom hårdhänt, men det är inte helt enkelt att njuta av vänster fot och bens behandling när man vet att det kommer att göra väldigt ont med precis samma behandling av den högra… men, bara hålla emot, och tänka att det snart blir bättre. För det känns lite mer OK nu efter en knådning. Borde nog sluta försöka springa, och istället ta mig till kinesiska doktorn igen? (Hon som gjorde att allt ont var borta morgonen efter, sova med tjocksockar och värmekompress, och fick mig att dra ner kaffedrickandet till bara en kopp per dag nu! Hade nog behövt en 3-4 behandlingar till i samband med den första.) Men springa är ju så relativt enkelt, det är ju så svårt att få till någon konditionsträning kvällstid efter jobbet, och gymmet har inte öppnat så tidigt som vi behöver för att hinna dit innan jobbet. Hmm hmm. Måste planera bättre.
Mahjong
Efter de goda köttbullarna blev det mahjong! Klart man inte kan bo här utan att åtminstone ha försökt sätta sig in i spelet, och spela! Men om man som jag inte kan spela typ något kortspel förutom ”Löjliga Familjerna” eller ”Uno”, och knappt vet hur en vanlig kortlek ser ut… jaja. Under ledning av köttbullsbjudarna gjorde vi i alla fall vår kinadebut på mahjongscenen, två öppna rundor för att lära oss grunderna och sen en riktig runda. Klurigt!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Mahjong
http://www.oreds.nu/mahjong/regler.html
http://www.mahjong.se/
Köttbullar
Vamt, fuktigt och duggregnigt. Började morgonen med en joggingtur innan frukost, det är verkligen inga långa rundor men det är fortfarande uppstartsfas. Ont i hälen, det ger sig ju inte och hittills har jag mest tänkt att det inte blir värre av joggandet, men nu börjar jag undra. Resten av dagen var lite stillsamt promenerande för att göra lite ärenden och kolla runt, vips hade vi gått ner till The Bund och tog en ny span på byggandet av det som väl kommer att vara världens näst högsta byggnad när den är klar. Sen tunnelbanan och en promenad hem, nu bränner det ordentligt i foten. Grr! Nyss kom en kollega och kollade in vår lgh för att eventuellt flytta in i något av husen i vårt kvarter till hösten, och vips blev vi bjudna på middagsmat, köttbullar ska vi gå och äta nu!
Fire drill
Idag var det brandövning! Ungefär som alltid så tycker man ju aldrig att tajmingen är så lyckad när man sitter i möte, eller som vi här, ofta specifikt i telefonmöten med Sverige. (Och denna veckan har det varit många såna för min del, eftermiddagarna har gått i ett svettigt nafs.) "Ursäkta, jag tror jag brinner upp, ta det till protokollet" låter ju som världens mest långsökta anledning att lämna mötet?
Men hursom, med tanke på genomförandet och resultatet så är det nog inte fel att öva? Det kom några av vakterna till kontorslandskapet, de pratade lite med folk som jag märkte protesterade mot vad de sa, sen stod vakterna besvärat och pekade på den enda långnäsan i sikte, mig… Till slut fick jag ju fråga vad som pågick? Jo, brandlarm, men larmsignalen funkade inte så de gick runt och sa till…
Ute på gården låg det ca 20 st A4 med avdelningsnamn, och sen var det ingen mer info, vi bara stod vid respektive papper en stund. Sådär! In och jobba en stund igen innan fredagsfikat. Torkad mango var dagens bästa, inga mystiska djurdelar alls idag faktiskt!
Jeans
Jag har ofta haft jeans vid mindre lämpliga aktiviteter och tillfällen, kan jag inse i efterhand.
– När jag började åka utförsåkning.
– Mina första 2 fjällvandringar.
– Jag har ju alltid jeans på jobbet, utom enstaka dagar per år då jag rycker upp mig av någon särskild anledning i tjänsten. Men oftast behövs det ju inte, företagen har inte haft så strikt klädkod, och större delen av mig är ändå dold av ett skrivbord, större delen av arbetsdagen.
Men, jeans i varmt och fuktigt väder? Nä, jag måste verkligen hitta andra slags byxor, eller kjol. Jeans är ungefär lika ventilerande som att ha plastpåsar på benen, särskilt smalbenen blir svettiga. Flämt!
Ute på gatan här är ser man diverse olika temperatur- och väderjusteringar. Favoriterna:
– Moppeförarna har ofta jackan bak-och-fram, blixtlås/knappar på ryggen alltså, för att inte kylas av fartvinden på framsidan av kroppen.
– ”Magkineserna” kallar vi de män (ja, faktiskt, aldrig sett en kvinna) som helt enkelt bara fortsätter vad än de gör med tröjan/skjortan uppdragen över magen för att svalka. (Vanlig bar överkropp är såklart också bara män.)
– ”Smalbenskineserna”, också oftast män, man kavlar upp ena eller båda byxbenen för mer hudexponering.
Så eftersom man sällan kan göra de två senaste om man har ett jobb som kräver någon typ av ”ordnad klädsel” hemma i Sverige, så kan jag temperaturmässigt förstå att en del svenska sjuksköterskor och busschaufförer plockar fram tjänstekjolarna, oavsett om de är män eller kvinnor!
Svänga sina lurviga
… hota med sina lurviga, eller
… räddas av sina lurviga?
Här är ett tips från en kinesisk websida om hur tjejer ska kunna gå hem ensamma och oantastade varma sommarkvällar med lätta kläder. Lurviga tajts!
Jag vill nämna att det är inte tjejen på bilden som skrivit det här inlägget… eller, jag menar, det är inte tjejen som skrivit det här inlägget som är på bilden… äh. Näe. Såå lurvig är ju inte ens jag!
http://shanghaiist.com/2013/06/19/anti-pervert_tights_the_latest_summ.php
Fläder
Våra hemmakvarter doftar varmt och tungt av fläder, det är flädrar istället för de vanliga platanerna längs många av gatornas alléer. Undrar om det är snäll fläder? Jag har ju gjort bilfabrikssaft, kullagerfabrikssaft, konferensanläggningssaft, men… Shanghaisaft tror jag får vara. Med tanke på hur smutsig luften är här så är det nog inte fläderblommor från centrala storstadsgator bästa råvaran. Men det doftar gott!
Lillebyhjälpen
Lilleby är en stadsdel i Göteborg som verkligen tar ansvar för att hjälpa exilsvenskar, oavsett om det är med grillrubbing till kyckling, paprikapulver, joggingtipsböcker, skvallerpress, hämta ut engelska postorderpaket på omvägar, eller underhåll av smaklökarna. Kolla kolla, idag kom en bulvanleverans igen!
Tack, EvLa! Och bulvanskan fick med sig ett ”motpaket” den här gången… en chansning att innehållet faller i smaken, annars provar jag igen senare!
I största allmänhet: tack alla er som skickat mail, vanlig post, Viber-meddelanden, bloggkommentarer, … och till och med besökt! Jätteuppskattat!
carlssonkarlsson 