Nere för landning

Man vet att man är i Bangkok när…
… sjuktransporten hämtar i god tid på hotellet, personalen både på hotellet och SOS International är hjälpsamma och vänliga på riktigt
… trafiken flyter på förvånansvärt bra trots 8-10 miljoner och massor av moppar, knappt ens någon som tutar
… efter kontroll av läkarintyget är det inga problem att få en rullstol med assistans genom hela flygplatsen
… loungen där vi får pusta ut i väntan på avgång är ren, snygg, dämpad, med bra urval av enkel mat och tidningar

Man vet att man ska med ett flyg till Kina när…
… mannen bredvid i loungen som större delen av tiden har snarkat lite gulligt, börjar piggna till och ringa sina bekanta i Kina via högtalarfuntionen på sin mobil
… när de som köar bakom vid incheckningen hela tiden står lite för nära och tjongar in i ens ryggsäck, hela tiden

Man vet att man har landat i Shanghai när…
… medpassagerarna hinner börja prata i sina mobiler och knäppa upp sina bälten ungefär samtidigt som landningsstället och landningsbanan möts
… assistansen som faktiskt står och väntar vid ankomstgaten, inte bryr sig stort mycket mer än att titta på A:s boardingkort och säga nej, hm, såvitt vi såg var vi de enda som rullade på i BKK, tursamt nog kunde A gå sjäkv om än lite långsammare än vanligt
… man ser assistansen lite förstrött rulla bort den tomma oanvända rullstolen mot ett förråd

Men det som är bra är att…
… immigrationen är snabbare än nånsin, nästan ingen kö
… det incheckade bagaget har fått prio och kommer ut bland de 10 första väskorna
… världens bästa MinHua som vanligt har placerat sig så att man hittar honom direkt i ankomsthallen, och som vanligt har parkerat smart och nära och kör lika smidigt som vanligt genom stan
… man kommer hem till sin lgh och får packa upp och sätta en tvättmaskin
… man inser att man har köttfärssås i frysen och kan fixa en pastamidag utan att behöva gå ut

Vi är på gång!
Och om lite drygt en vecka, nästa flyg – Landvetter!