Yunnan #4
Denna morgon byttes guidinnan Sandy ut mot Stone, som var den guide vi hade haft kontakt med innan, och som lagt upp programmet. Stone kombinerade chaufför och guide, en entreprenörisk och trevlig kille. Men först varsin bastant frukostfruktpannkaka!
En massa bilder tagna från bilen bara, men ändå. Bilvägen är ett nyavslutat projekt i ”turistifieringen” av området, ganska lik de stigar vi vandrade tidigare längs bergssidan. Vägen är, eh, ungefär så bred den behöver vara, inte så mycket vägren direkt.


Haba Snow Mountain i kulissen. Landskapt lite mer Norrlands inland plötsligt.

Somliga förbereder sig för en dag i bergen. Andra har en vanlig lördag, marknadsdag. Traditionell klädsel för kvinnorna av Naxi-folket, en av Kinas minoriteter.
Ingen blir sur om man stannar och pratar med folk samtidigt som man blockerar hela vägen genom byn. Lite sicksackande så kommer de som vill vidare, medan de andra kan prata färdigt.

Baishuitai och en lite bortglömd sevärdhet, ”White Water Terraces”. En viktig plats för den minoriteten Naxi och kulturen/religionen dongba.
Min engelska som inte är lika bra som Stones, hade läst detta i turbeskrivningen som ”White Water” och ”Terraces”, typ något med ”fors” alltså, inte ”White” och ”Water Terraces”… men ändå! Stone guidar i världens bästa och gubbigaste stil med händerna på ryggen!



Här började jag också fatta att betoningen var ”vit” och ”terrass”… sedimenterad kalksten.


Med rätt väder kan ju detta ställe vara hur fotogeniskt som helst. Vi var nöjda ändå!
Stone gubbar vidare.
Stone and a rock. Med inskriptioner från… något som jag tyvärr har glömt.
Lite bortglömd attraktion bland de andra påkostade områdena, alltså. Tveksamt underhåll av leden upp till terasserna.
Lunchdags. Restaurang utan meny, men med gott om råvaror. Peka och kombinera ihop.

Vi rullar vidare genom landskapet. Som högst går vägen upp i ett pass på ca 3500 meter över havet.

Snygga bron stängd efter jordbävningsskador. Tillfälliga bron inte lika utsmyckad.
Boskap och tibetanska hus.


Målet för dagen.
Det mytomspunna Shangri-La, vackert va?
Precis som i legenden… eller som man kan tänka sig i en stad som ända tills relativt nyligen hette Zhongdian tills man norpade Shangri-La!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Shangri-La
Shangri-La har som Lijiang en Old Town. Ligger vid foten av en kulle med ett tempel.
Men i januari i år drabbades området av en otäck brand, och en stor del av de gamla trähusen försvann i lågorna. Tursamt nog omkom ingen, de flesta husen var bara butikslokaler och restauranger. Diverse grushögar, i väntan på återuppbyggnaden som kommer att vara klar inom ca 3 år.

Ett museum från ”Den långa marschen” som Den Röda Armen och Mao gjorde i kampen mot Guomindang.
http://sv.wikipedia.org/wiki/L%C3%A5nga_marschen
Det är ju alltid segrarna som skriver historien, så visst kunde man även läsa här att Tibet hade demokratiserats av Kina.

Boende på Stones hotell/guesthouse. Tibetansk stil. Strömlöst som hela resten av stan de första timmarna när vi anlände.

En promenad och passa på att leta något till middag.
Avgasrening? Nä.
Liter mer span på det eldhärjade och delvis utrivna Old Town-området.

Turistfälla? Jakburgare.
Rivning och renovering om vartannat.



En jakpyttipanna blev det till slut!

Yunnan #1
Förstamajledighet, tjuvstart sista april. Vi flög till Lijiang, en stad i Yunnan-provinsen, sydvästra Kina. Mot berg, längre upp Yangtze-floden!
http://sv.wikipedia.org/wiki/Yunnan
http://sv.wikipedia.org/wiki/Lijiang
http://sv.wikipedia.org/wiki/Yangtze
Vi hämtades inte av den guide vi egentligen hade bokat, utan av en vice guidinna som kallade sig Sandy. En mysig tjej, duktig på engelska fast hon kom från en familj ute på landsbygden som knappt hade haft råd att låta henne gå i skolan, men en inflyttad amerikansk kvinna hade lärt henne språket. Wow!
Start direkt med att åka till Lijiang Old Town. Ja, en nybyggd gammal stad nära den äkta gamla staden, är väl kanske den bästa beskrivningen. Souvenirer, krimskrams, mat. Mysigt.

Dongba är
1) ett prästerskap i minoriteten Naxis kultur,
2) ett skriftspråk, typ hieroglyfer.
http://en.wikipedia.org/wiki/Dongba_symbols

Gott kaffe!
Mat i massor!
Ibland är det svårt att gissa om det är växt- eller djurriket?
Tak.


Vattning eller anticimex?
McDonalds fanns redan för 800 år sedan. Kanske?
Sen åkte vi en snabb runda till Black Dragon Pool. En vacker park med damm.
Vad gräs gör när man inte tror att det gör något?
Sen vidare, ut till samhället Baisha utanför Lijiangs centrum. Bergen i bakgrunden hela tiden, härligt att se.
Byn Baisha är mycket gammal, och är känt för en massa gamla traditionella muralmålningar. Men husen är minst lika fina. Levande landsbygd, som det heter!
Vi väntar på att bli hämtade med bil, i sällskap av en hund med underbett.
Mannen och grisen tar en promenad.
På plats. Typ ett familjehotell, gårdshotell, eller hur man ska beskriva det. Baisha Holiday Resort.



“Väldigt mycket Kina”
Fortfarande i Chongqing. Staden och omgivningarna väldigt annorlunda jämfört med Shanghai, “väldigt mycket Kina”.
Annorlunda arbetsplats. Kan inte berätta hur fabriken eller kontoret ser ut, mer än att det ser ut som “väldigt mycket Kina”.
(Kan dock berätta hur toan ser ut på jobbet, hrm, ”väldigt mycket Kina”… men jag lyckades pricka utan att skvätta ner skorna, hehe…)
Lunchen äts helst utanför grindarna, i bostadskvarteren runtomkring, som ser ut som “väldigt mycket Kina”.
Vandrade med några kolleger 2-3 kvarter bort, stannade vid vad som verkligen såg ut som ett ”hål i väggen” bara, “väldigt mycket Kina”.
Ett gathörn, några bord och små pallar, många trötta slitna smutsiga kineser vid de andra borden, maten lagades bakom en tunn vägg, man hörde att det pyste och fräste. Sen kom det 5 olika rätter, kyckling, fläsk och grönsaker, som vi delade. Så gott! Fräscht och rykande hett från köket. Absolut det godaste jag ätit här på 6 veckor! Smaker, kryddor, konsistens, mmm! Kostade ca 80 kr för alla oss 5 personer. Fantastiskt!


Väldig skillnad på mattyperna i olika delar av landet. Nu är jag i den del som heter Sichuan, och detta är helt enkelt den del som ofta brukar anses ha den mest smakrika och goda maten. Jag tror jag håller med!
Tjingtjong!
Nä, inte Tjingtjong. Men Chongqing! Ska åka på tjänsteresa onsdag-fredag, lilla jag till det som av en del kallas världens största stad!
Men det kanske är en sanning med modifikation, de 30 miljonerna invånare är utspridda på en yta motsvarande Österrike? Jag åker och kollar, hör av mig när jag vet! 😉
http://inbeijing.se/bulletin/2012/01/30/ar-tokyo-eller-chongqing-varldens-storsta-stad/
