Sista timmarna på SVT Play med Kinas Mat! Hjääälp, jag som inte sett ett enda avsnitt innan idag! Nu 1,5 av 8. Ajöss! Bråttom!

Uppdatering: 4/8 avklarade, under tiden har A landat i Helsinki och är snart på fortsatt väg mot Götet. Märkligt att man kan flytta sig så långt på en dag ändå?
Uppdatering 2: Jag hann! Fast det var på 10 minuter när, jag lyckades hetsäta mig igenom nästan alla program utom det sista, om ris, igår kväll. Men så segade uppkopplingen ner sig så det blev hackigt och buffringsproblem med streamingen. Sista kvarten nu på min morgon, er natt, innan klockan trillade över till nytt datum!
Hemsidan har dock kvar info: http://www.svt.se/kinas-mat/

Egna reflektioner på denna jättefina serie (Fredrik Önnevall och hans team är verkligen duktiga och kommer nära människorna):
Risvin – även den som gillar Grappa skulle nog ha svårt för vissa sorter. A vet att man får ont i huvvet av somliga.
Hajfenor – i Hong Kong var hotellet vi bodde på just i kvarteren där handeln med torkade växter och djur var intensivast. Jättebusiness.
Te – att det vi kallar svart här kallas rött, och att är grönt som är vanligast. Fast jag har ju även insett silverteets fördelar på kalla kontor!
Soja – kvar att lära sig mer om, vilka sorter till vad?
Kinakål – var väl ingen favorit hemma i Sverige sen otaliga råkostsallader, men att det här var stapelvara som vår potatis visste jag inte!
Sichuanpeppar – en av de smaker/känslor som jag inte riktigt kan bestämma om jag gillar. Trodde jag fick mat med maskindisk i första gången…
Ullhandskrabba – A har varit med jobbet på precis en sån hemma-hos-restaurang hos en krabbodlare! Hopknutna små levande krabater i mataffären.
Ris – det måste ju vara annan sort som odlas vid jobbet, torr odling här. Men att se torkproceduren ute på vägarna, och köra genom med bilen? Hm.