Ego-arkeologi
Känns som både en evighet sen, och nyss, som vardagen var i Sverige.
Jag loggade in på min svenska bank för att kolla att alla autogiron och sånt funkar, och att det finns täckning på rätt konto. Och då blir jag lite förbluffad vad ens kontoutdrag känns som grund till ens memoarer, eller åtminstone en berättelse…
(Typ som telefonlistan i Strindbergs ”Ett halvt ark papper”: http://sv.wikipedia.org/wiki/Ett_halvt_ark_papper eller http://etthalvtarkpapper.se/ .)
Studielån tillbaka till CSN och fackföreningsavgift varje månad är ju inte någon speciellt kul händelse, men…
Avresedagen i september: en massa svenska tidningar på Pressbyrån,
sista veckorna innan flytten: tandläkaren, visumavgifter, nåt ”bra-att-ha” på Naturkompaniet (oväntat, va?), bunkrat lite recepfritt på Apoteket, fika till jobbet, hemlängtans-dämpande kaffemuggar på Svenssons i Lammhult, en luftavfuktare till källaren, stearinljusmiddag med E (hehe, blink blink, du fattar…), kina-parlör på Akademibokhandeln, några svenska-flaggan-tygmärken på Knapp-Carlsson, en massa sommarluncher med gott kaffe med Y på lagom snabb-smitavstånd från jobbet, en ny fotpump till cyklarna från XXL istället för den jag glömde i Umeå, lammracks i en västerbottnisk gårdsbutik till priset av vad troligen ett helt får kostar, gräsklipparbensin på OK/Q8 till sista trimningen av det gröna hemma, en ny kompaktkamera för allt nytt man ska se, sista bunkringarna av godis, kryddor och torrjäst på Ica Maxi, kaffe på Lennarts i Eksjö i bästa sällskap, …
Och allt som inte syns, för att jag/vi blev bjuden eller betalade utan kort, men som ändå är fina stunder de sista veckorna: mumsmyslunch i Trädgårdsföreningen med sommarfina B, grön hempizza med K&A, grillfrossa i F&M:s nya gemensamma boende, sensommarlunch med I&S i Heda, lunch med vattenpipe-kafé-kaffe med J&M på jobbet, hejdå-på-återseende-om-två-år-eller-vi-kommer-snart-och-hälsar-på-träffar i olika former med M, M, M och M, fredagsmys hos familjen R, dagen då vi åt vansinnigt god lax till middag både hos moster G på Lidingö och hos I&E i Uppsala med bara några timmars mellanrum, en sista Kina-uppdatering på svensk mark med hemkomna F innan hennes återresa och vår flytt, … mycket nämnt, något glömt, mycket gömt i hjärtat!
Lite sentimentalt, på ett mysläskigt sätt, helt enkelt!
(Plus att man börjar fundera på vad man kan använda ens kontoutdrag för att spåra personer och beteenden, om man skulle behöva… med det är ju en annan historia.)
Dagens betraktelse
I min konfirmationsbibel fick jag med mig Luk 6:37, utan att gå in mer än så på religion och hrm, varför just det valdes till just mig, så är det väl allmänmänskligt en bra levnadsregel att försöka jobba med.
"Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna."
Reflekterar över hur slarvigt och lätt det är att säga att "Kina är" någonting, baserat på enstaka händelser eller personer. Kolla de här parallellerna! I några av gratistidningarna har jag läst följande om oss långnäsor i allmänhet, och svenskar i synnerhet:
-Ett reportage om flera ayisars erfarenheter (ayi=barnskötare, hemhjälp, matlagare, alltimallo) berättade om dumma saker de varit med om. Att långnäsor är snåla och att de inte ger tillräckligt med mat. Att de blir svartsjuka och elaka när ett ledset långnäse-barn söker tröst hos ayin istället för förälder. Att de säger att de ska på semester och att ayi ska vänta, men de har flyttat tillbaka till hemlandet. Att de är konstiga som dricker kalla drycker. T ex. Jobbigast var att läsa om en ayi som hade mycket känslor för ett barn hon skötte, och gav barnet en puss i pannan för hon var stolt över beröm det fick från skolan. Senare kom barnet tillbaka och berättade att hon inte fick röra honom mer enligt föräldrarna, att hon var "smutsig". Ayin blev förolämpad och ledsen, och undrade hur de kunde äta den mat hon lagade till dem varje dag, t ex. Hon sa upp sig när hon inte fick någon respekt som person.
– I Sverige har de också väldigt olika dialekter, de måste prata engelska med varandra för att förstå.
Bara några exempel. Känns som en blandning av missförstånd, ensidig bild från enstaka person, eller någon som förklarar och inte vet, men får stå som "facit".
Ska försöka tänka på detta, och försöka fundera på det man ser, är det allmängiltigt eller enstaka fall?
Hur smakar kinesisk mat? Pja, med tanke på storleken på landet, hur smakar europeisk mat? I Norge kontra Italien?
Präktigt, va. Mmm. Just det. Så påminn mig när jag raljerar för mycket nästa gång!
carlssonkarlsson 