Nepal dag 8
Till Bamboo.
Vandringsdag 6, ner till 3200 m, ca 6 timmar.
Ner, ner, ner, samma väg som vi gick upp. Utsikten ser annorlunda ut om man byter riktning! Regnig dag, natt och försök att torka upp i Bamboo.
Men först! Kl 05.45 bonkar Lama på dörren, uppåhoppa! Berget är här!
Ja, minsann! Soluppgång på gång, och molnen är glesa och fluffiga! Världens 10:e högsta berg igen!
”Alla var där.”
Lama har preppat en tröja med vårt äventyr, som vi får signera. (Extra gulligt är att han har tagit våra namn så som det står i passen, så de som inte heter sitt tilltalsnamn som förstanamn får bjuda på att avslöja sina arvegods av förnamn…)
Mera berg, när vi ändå är vakna!
Macchapuccre/Fishtail. Detta är inte den mest karaktäristiska sidan av det, snarare ”baksidan”.
Dimman rullar in.
Frukost, packning för avgång. Huvudsaklig riktning neråt idag alltså. Som även sagt, byter man riktning, och slipper dimman, har man en annan utsikt än på vägen dit!
Det drar ihop ännu mer. Och börjar regna. Jag vill poängtera att detta inte är en kulturtants-keps, utan en tuff sportig keps från (realådan på) Fjällsport i Göteborg, av märket Arc’teryx. Hoppas min mobbare läser detta...
Ringarna av Notre Dame samlas igen.
Det blir inte så mycket fotat i regnet, men vandringen går ner till Bamboo, som ska bli vårt nattläger och stället där vi försöker torka oss och en del utrustning som inte bärarna riktigt lyckats regnskydda idag. Russinfingrar! Och regnponchos!
Som lite kuriosa och pausmusik kan jag visa en typisk dusch på berget, med toa-kombo.
Kväll efter middag, kvar i matsalen, AnCa passar på att be Lama rita in vägen till toppen av Annapurna I. Bra att ha till nästa expedition?
Nepal dag 7
Till Annapurna Base Camp.
Vandringsdag 5, upp till 4130 m, ca 5 timmar.
Uppåt igen, via Macchapucchre Base Camp. Macchapucchre är berget som på engelska kallas Fishtail pga sin form. Sedan in i området som kallas Annapurna Sanctaury (helgedomen), omslutet av höga toppar: Annapurna I, Annapurna South, Hiunchuli och just Macchapucchre.
Vädret liknar gårdagens. Nånstans här runtomkring finns några av världens högsta berg. Sägs det. Syns inte.
Men det man ser är ju fint ändå, håll med? Nu blir det kargare och annorlunda miljö.
Stigen vi kom längs.
A-haaa! Macchapuccre Base Camp. En kopp kaffe och energipåfyllning.
Vi var inte först till denna lodge. Några hade uppenbarligen varit där innan. Och, medan vi satt inne och drack kaffe, hade vår vän från förr, bonus-kinesiskan, tydligen vandrat i motsatt riktning, efter att ha varit uppe i ABC, Annapurna Base Camp, föregående natt. Skönt att höra att hon inte haft det illa med tanke på väder och vind!
Joppheidi, iväg igen!
Fårbaskat trångt på stigen, bitvis. De gula klickarna känner ni igen.
En timme kvar-stenen.
Jag har drömt om en stad ovan molnen? Eller åtminstone ett basläger i dimman!
Jahapp, då var vi här, men var är berget? Fler än vi sitter inne och kurar i matsalen. Bland annat den schweiziske klättervärldskändisen Ueli Steck, den väderbitne grönjackade killen till vänster på denna smygtagna bild. Han är på en expedition för att klättra just Annapurna I. (Och klarade det senare, den 10:e oktober.)
http://en.wikipedia.org/wiki/Ueli_Steck
http://www.climbing.com/news/ueli-steck-solos-annapurna-south-face/
Vaaar är toppen?
FreLi passar på att fylla år medan vi väntar. Det här är hans högsta födelsedag hittills, både numerärt i år såväl som i höjdmeter. Vi firar honom med en dunk bränsle för att säkra att han orkar nerfärden.
Plötsligt händer det!
Hela matsalen måste rusa ut och fota. Toppen! Där är den ju!
En kort skymt, men vi har nu sett världens 10:e högsta berg!
Blir bra med en bit mat, även i sällskap med de högljudda kineserna från tidigare, nu dock utan ”termosen från Helvetet”, och andra kineser som redan innan middagen svidat om till rosa flanellpyjamas som middagskostym. De lokala bärarna väntar tålmodigt på att första sittningens middag ska bli klar, och att matsalen ska förvandlas till sovsal.
Vi kryper ner i våra sovsäckar för att sova bland fuktig betong, fuktiga sockar, kalsipper, undertröjor, och annat mysigt. Gonatt!
För att det finns där
Varför man vill klättra ett visst berg, typ världens högsta, kan jag inte svara på. Men annars är George Leigh Mallorys förklaring till varför han ville bestiga Mount Everest ett bra svar även på frågan varför man vill se ett visst berg. Typ Annapurna.
”För att det finns där.”
Morgonvy 5 oktober 2013, precis vid soluppgången.
Världens 10:e högsta berg, 8091 m.
http://en.wikipedia.org/wiki/Annapurna
carlssonkarlsson 