…saker att göra när ens gifta hälft är ute på middag med jobbet?

Här är en.

A har vissa tendenser till misstänksamhet mot sin omgivning ibland, eller kanske framförallt mest mot M, som står som motpart i testamentet? Nåväl.

Klart han blir vääääldigt misstänksam vid hemkomst efter en kväll på stan, när M sitter och diskuterar hans livförsäkring med försäkringsbolaget hemma i Sverige… Svårt att förklara sig, att det ju var för att börja undersöka hur man betalar en gruppförsäkring när man inte har en svensk lön att göra avdrag från. Men ska man se fördelarna, så slipper jag oftast laga mat ensam till oss båda, eftersom han vill ha koll på ingredienserna i sin portion!

Nästan så att ha hemhjälp i sig får en att städa oxh hålla undan bättre? I vår hyra ingår ju 2 x 2,5 timme hjälp per vecka, som vi valt att använda som städning av rum och badrum, och strykning av några skjortor vid behov. Tvättar, handlar, byter sängkläder, lagar mat och diskar gör vi själva. Men vad ovant det är att ha någon som kommer och hjälper till! Kvällen innan, och morgonen till, måndag och torsdag är det ett rally att plocka undan så att det ser snyggt ut, man vill ju inte skämmas!

Hon som hjälper oss är jätteduktig, men vi har bara träffats en gång, känns konstigt. Vi kommunicerar på små lappar, som de kinesiska kollegerna ibland får hjälpa till att översätta. Lite nervöst, man vet ju aldrig vad det står? Man känner igen siffror och skiljetecken, men sen har man ju ingen aning om det står "god jul" , "kan jag vara ledig nästa torsdag", "såpan är slut", eller " era lortgrisar, nu får det vara nog"?

Ljud, ljud, överallt ljud. Många gånger ganska onödiga. Och onödigt höga.

Typisk miljö: köpcenter. Utanför stor PA-anläggning som pumpar techno-trance-beats på ohygieniskt hög volym, gör ont i öronen att gå förbi och omöjligt att prata ute på trottoaren. Inne, dels har varje butik/fik/restaurang ett eget soundtrack. Plus alla gemensamma ytor i köpcentrat är ljudsatta. Reklam ofta via personer med mikrofon och skrällig högtalare på magen. Eller en megafon med minne som spelar upp samma reklamloop i oändligheten, hängandes på en vägg. Alla måste prata högre. Eller skrika till någon som är en bit bort. Höga ventilationsljud.

En ganska kompakt ljudmatta, helt enkelt. Ibland väldigt tröttsamt, det stjäl liksom energi när man inte är van?

I matchen Vardag mot Helg står det återigen 5-2. Ujuj vad skönt det vore med lite mer ledigt. Snart blir det det. Tror jag. Planerar att vara ledig nästa vecka, men har inte formellt godkänt ännu för chefen och jag har inte hunnit prata. Ingen resa bokad ännu, det får bli kvällens nya försök efter A har kommit hem från sin middag. Resmål inte heller nåt bestämt ännu, men troligen inte norrut i Kina, utan tvärtom.

Äsch. Gråmulet, halvdimmigt, och regn. Inte det optimala vädret för att se en stad. En taxi ner till den stora sjön West Lake mitt i Hangzhou, precis i tid för en musikfontän som sprutade vatten i synk till musik på hög volym. Bättre än det låter, faktiskt! Med sol hade det nog varit riktigt snyggt.

Sen skrotat runt i några halvsega köpcentra. A fyndade ett par skor, Hush Puppies, nersatta från ca 1500 till 369:60. Sen skulle jag fråga på ett par skor i en annan butik, nej, strl 40 fanns inte, men 39. Ok, de vill jag prova. Nej, det fick jag inte för jag hade ju frågat efter 40 nyss. Jomen, 39 kan vara ok! Nä. Jo. Med hjälp av en annan butiks expedit fick jag hjälp att förklara. Ok, så gick expediten ut på lagret. 10 minuter. 15. Men hallå? Vart tog hon vägen? Kollade in på lagret, inte en kotte där. Frågade en annan expedit, som ringde och kollade. Om 10 minuter kan skorna vara här. Nä, allvarligt, tack men nej tack.

Lite mat, skrotade runt i regnet en stund till, promenad mot jvgstn. Till slut en taxi, det var halvlångt, kallt och blött ute. Byta till tidigare hemresa, bra plan! Kö 1, väl framme så var det fel kö. Nästa kö, väl framme så var ju A:s biljett redan bytt en gång, så han fick inte byta igen. Så nu blev det 2 timmar järnvägsväntsal. Inte helt ointressant, men väldigt stimmigt…

Ja, jo, efter den rullande afterworken igår (jag har varit fyllechaffis när det begav sig, så jag lovar att detta är på en sansad nivå för chaufför Min Hua), när vi skulle skiljas efter gin å tonic så blev det plötsligt spontanglögg, whiskey, wasabinötter och chips hemma hos oss. A på äventyr med jobbet, så jag passade alltså att dra hem inte mindre än tre farbröder. DiGa, FreLi och GjeHe. Sen skulle jag stanna hemma och packa inför avresa till Hangzhou på lördag morgon. Men, A åt ju på sin aktivitet, inte hemma än… så jag hängde med farbröderna ut och åt, på vårat stammishak i kvarteret intill. Ett glas rött också. Sen började det bli dags att gå hem vid 10-tiden och packa lite lätt packad, medan farbröderna fortsatte ut i natten på andra äventyr.

Lördag morgon kl 8. Min Hua kom och hämtade för att köra oss till tågstationen där vi skulle möta upp med 2 pers från PR-avdelningen och så skulle de och A preppa inför föredraget. Kl 9 går tåget. Men, regnig dag i SH, svårt att få tag på en taxi tydligen, nähä, surprise surprise. Det vet alla som bor här… Så den ena donnan meddelade att hon skulle bli 10 minuter sen, komma kl 8:40. A hade en biljett som behövde bytas pga fel datum, för som kompensation för sitt lördagsarbete skulle han plötsligt få en hotellnatt och ta med sin fru. Som dock verkligen måste betala sin tågbiljett själv, javisst, det var ju ändå 78 kr/resväg det gällde. Rätt ska vara rätt. Min Hua hjälpte oss att byta datum på biljetten och åkte hem. Nytt meddelande att donna 1 nu skulle ta tunnelbanan. Javisst, 30 minuter kvar till kl 9. 20 minuter. Då kom donna 2 och bad att få våra biljetter för att boka om kl 9 till 9:30, så att D1 skulle hinna. För hon hade ju åkt fel i tunnelbanan, suck. Biljettbyte. D1 fortfarande sen. Biljettbyte igen, till kl 9:56. Kl 9:40 var D1 tydligen på stationen, men då hade hon bytt biljett till kl 10:06 och ville att även vi tre andra skulle göra det. Men det gick tydligen inte, för vi redan hade bytt för många gånger. Ok, åka på olika tåg, tyvärr A och D1 på olika, de som skulle förbereda föredraget. Biljetter är personliga. D1 ska tolka A från engelska till kinesiska, så det kunde nog varit bra att hunnit gå igenom lite innan. Men men…

Frammme i HZ, ca 10-15 minuters väntan innan D1 hittade oss. Halvbrådis att hugga en taxi, men till slut. Världens läskigaste konservburk, såklart utan säkerhetsbälten i baksätet, hm, få se nu, vad skulle dagens föredrag handla om? Ja-haaaa, barnskydd och bältesanvändning, framförallt i baksätet…

En halvtimme bort till återförsäljaren. A kände sig inte helt bekväm med M i publiken, så M lovade att roa sig själv fram till kvällen, när D1 och D2 har planerat att vi ska ut och äta innan de åker tillbaka till SH kl 20. Vilket gör att de måste lämna restaurangen kl 19 säger de, för att hinna till tåget. Innan dess, föredrag mellan 14-16, en timme eftersnack, sen ska de komma hit till mig på hotellet och betala räkningen och hämta mig. ( Som såklart ändå blev tvungen att lägga en deposition vid check in, för så ordnat var det såklart inte att det var grönt med hotellet att jag kunde få checka in och betalningen kommer sen.) Från återförsäljaren till hotellet tog bilresan 1 timme 15 minuter. Det har nog inte D1 och 2 med i planerna?

Lycka till med logistiken, säger jag bara… under tiden dricker jag ett fenomenalt gott jasminte och surfar i foajén, för hotellrummet var ju ungefär lika flott som man tänker sig ett rum på ett hotell i Tallin 1987.

Mer äventyr ikväll? Vem vet!

1. Det kommer att bli elefanter i baksätet på vägen hem ikväll. Jag är värd för veckans rullande afterwork. Vi får se om det kommer någon liverapportering därifrån…
2. Ni minns kampanjen för säkerhetsbälte även i baksätet? Annars, googla!

Jag och syrran fick minsann aldrig åka bil liggandes på hatthyllan, ståendes mellan framstolarna, i skuffen på någon VW Bubbla, eller bak i en kombi. Däremot hade ju inte alla bilar bälte i baksätet. Men den tidens barnstol hade ju mamma och pappa skaffat. Ni som vet hur gammal jag är, vet ungefär hur länge sen det här var. Just det, för cirka 35-40 år sen, såg det ut så att åka bil som barn i Sverige. Så, eller faktiskt ännu mindre rustade, är barn i bil i Kina idag. Inte ens de vuxna i framsätet är så intresserade av bälte. Barn kan man ha i knät.

Imorgon är A bjuden (att helt gratis på sin lediga lördag) åka till staden Hangzhou en timmes tåg bort, och hålla ett föredrag om barn i bil för säljarna av vårt svenska bilmärke. Ska bli intressant att höra responsen! Det räcker ju nästan att se en krockfilm med obältade barndockor i slowmotion för att ändra uppfattning om bälte behövs eller inte!

Jag hänger med, men vet ännu inte om jag får tillåtelse av föreläsaren att lyssna… Det får han såklart bestämma vad han känner sig bekväm med!
Sen tar vi en övernattning och kollar lite på Hangzhou på söndagen. Hemma igen sent på söndag kväll.

Igår var jag på ett bra föredrag på jobbet. För långnäsor, Interkulturell träning. Jag deltog bara som medföljande, första halvan av dagen, men jag kan tänka mig att eftermiddagen var minst lika intressant, leda och arbeta i Kina som västerlänning.

Men OK. Klart jag tyckte att föredraget var bra, jag hade ju i princip bloggat samma innehåll av iakttagelser och funderingar samma morgon… Konstigt sammanträffande, för jag kom inte ihåg att jag skulle på den här utbildningen förrän jag såg kallelsen på jobbet.

Men, förutom att tänka på att inte värdera ett helt land på grund av en händelse eller en individ, så finns det ju såklart en del saker som är av typen "nationalkaraktär". Problemet är ju bara att det finns flera stora skillnader i landet, fattig-rik, nord-syd, öst-väst, stad-landsbygd, stor stad-mindre stad, och kanske mest intressant, ålder.

De som är 50-60 idag, är till stor del en förlorad generation pga begränsningarna i utbildning och planerna för idealsamhället under kulturrevolutionen. 40-50 är de första som fick chansen efter kulturrevolutionen, nu hårt arbetande, lojala, en del med erfarenheter från andra länder. 30-40 är även de bättre utbildade, lojala, strävsamma. Många av de vi arbetar med är i yngre delen av denna kategori, de kinesiska cheferna är kring 50, +/- några år. Sen den nya generationen, nu 20-30 år, betoning mot 20-hållet. De kallas "de unga härskarna", i stort sett alltid enda syskonet pga enbarnspolitiken, vana att alltid stå i centrum och få uppmärksamhet. Har aldrig behövt samarbeta eller dela med t ex ett syskon. (Kanske skönt att slippa Idominsalva på tandborsten iofs, eller vad säger du, syrran?) På jobbet har vi några som är 23-24, men många kring 26-28. Dessa har bara sett "de framgångsrika sidorna" av Kina, den tillväxtmaskin vi ser idag.

Intressant. Definitivt en pusselbit till förståelsen.

Sen var jag lite präktig och delade min ögonöppnare med att jag läst att svenskar nord-syd bara pratade engelska med varandra. Då tror jag även att en del andra förstod hur lätt det är att något förfluget för nån, blir fakta för nån annan. Eller hur hemhjälparna kan tycka att de blir behandlade, från sin synvinkel. Väldigt intressant, för en gammal elak "dömare" som jag, att lära sig zooma ut!

PS. Det finns alltså saker som ÄR av typen "nationalkaraktär", absolut generella skillnader mellan Europa/Sverige och Kina, som kan göra det klurigt att arbeta ihop och förstå varandra. En del är bättre i vår värld, en del är bättre i Kina. Mer om det vid annat tillfälle, kanske!

Verkar det mest som trams och gnäll på den här bloggen? Hm. Gnälldelen är isåfall inte avsiktlig, det bara är så annorlunda att vara på besök i det här landet, den här kulturen. För det är just så det känns, inte så mycket man kan bidra med, eller påverka, förutom till viss del på jobbet förstås. Besökare.

Sen är det svårt, och dumt, att generalisera hur något är i Kina. Komplext, annorlunda, kontrastrikt och ibland motsägelsefullt, jämfört med den lilla svenska vardag som man har lärt sig hantera efter 40 år. Självklart är det inte enkelt för en kines, eller spanjor, eller brasilianare att komma till Sverige heller. Vardagen består ju för många av oss oavsett nationalitet av att ta sig jobb, skola, dagis, äta och handla mat, betala hyra och räkningar, umgås och hålla kontakt med släkt och vänner, delta i samhället i form av lagar, regler, traditioner, helger och högtider. Typ. Var hade vi som nya börjat leta Posten i Sverige? Hur skaffar man ett ID-kort? Mobilabonnemang? Vad tycker jag är gott i mataffären, var hittar jag det jag är van vid? Varför firar man Lucia? Påsk? Är vi religiösa eller inte? Hur kan alla vara lediga så länge både på jul/nyår och sommaren? Varför går de flesta barn i förskolan? Varför bor vi så långt från vår släkt? Varför skiljer sig så många? Varför är inte alla som har barn tillsammans gifta med varandra? Är det staten som bestämmer över er TV och press? Vad är skillnaden i trovärdighet mellan public service och reklamfinansierad TV?

Sånt undrar kineserna om oss. När man svarar, vad är svaret? Baserat på mig, de flesta jag känner som oftast är ganska lika mig, Sverige i allmänhet, Europa i allmänhet, eller? Lätt att man bedömer och bedöms på enstaka saker, som sen får gälla för ett helt land. Sant för mig, men för dig? Jag läste en engelskspråkig krönika av en kines som skrev att folk i norra och södra Sverige pratar så olika dialekter att de måste prata med varandra på engelska. Är det så? Alltid, eller ett enstaka fall där det var så? Vem svarade "för Sverige" i denna frågan? En språkvetare bakom ett skrivbord på ett universitet? En halvfull 23-åring på krogen?

Detta är en annorlunda och ibland tålamodsprövande vardag, men jag vill inte döma allt negativt. Trots allt är det ju en del av äventyret, som gäst här, att t ex klura ut hur ett postkontor funkar när man inte kan språket! Däremot, mycket är annorlunda.

Annorlunda!

Uuuh, det var länge sen jag körde tung träning på benen. Begränsat med maskiner på gymmet, så jag fick köra med "tyngdlyftarvikter på stång" i en sån där manick med styrning på sidorna. Inte så många olika vikter att välja mellan, så det lättaste blev rätt tungt. Nästan kramp i låren när jag lufsade hem… pffft.