Kina och Sverige fungerar väldigt olika på vissa områden. För att försöka vara lite objektiv och inte säga vem som nödvändigtvis har rätt/fel, kan man säga ”annorlunda”, i kombination med ”olika”. Men ibland tar det på krafterna, inspirationen och tålamodet att vara den som är ”annorlunda” och ”olik”.
Från den tidigare kursen i tvärkulturellt tänkande jag gick på jobbet, hade kursledaren ungefär den här modellen för hur man kan beskriva relationer i Kina, plus lite fritt utbroderande runt den:

Illustrationen är inte skalenlig!
Rött är du.
Orange är din allra närmaste familj.
som dock i begreppet ”allra närmaste” innehåller fler personer än vad den brukar göra för oss i Sverige. Du, din respektive, eventuellt/eventuella barn, dina och respektivens föräldrar, eventuella mor-/farföräldrar, möjligen föräldrars och mor-/farföräldrars syskon.
Gult är dina vardagliga nära relationer,
nära som i nära vänner, plus folk som är bra att känna (tänk tjänster och gentjänster). I bästa fall kan man som utlänning, typ kollega, hamna här.
Grönt är andra vardagliga relationer. Normalt hamnar man som utlänning, typ kollega, här.
Blått är ”alla andra”.
Typ 1,4 miljarder av dina landsmän, samt övriga på den här planeten. Tveklöst hamnar man som utlänning här.

Det här synsättet, fostran, kulturen eller vad man ska benämna ursprunget som, kanske kan förklara varför man som inflyttad typiskt normalt konflikträdd och jantelagsfostrad lagspelande svensk kan tycka att många situationer är jobbiga, frustrerande, och, i bästa fall, annorlunda.
Typ, för de allra flesta man möter, ingår man i ”det blå fältet” i bilden:
– normalt håller ingen upp dörren till nästkommande person, öven om den bara är steget bakom,
– du lämnade ju 30 cm lucka till framförvarande i denna McDonalds-kö, då har du nog inte tänkt äta här idag,
– om jag bara ska ha en mjukglass och andra ska äta burgare här på McDonalds är det nog inte så svårt att tycka att min beställning är snabbare och jag kan gå förbi hela den här kön och beställa,
– jo, nu när du äntligen kommit fram till kassan, visserligen är detta en McDonalds-restaurang, men varför tycker du att det är så konstigt att alla typer hamburgarna är slut och vi inte har en aning om när vi får en ny leverans,
– jag höll ju faktiskt på och arbetade med dig nu, men så kom det ju en till person och bad om något, då tar jag den först, tills ytterligare nästa kommer och kräver min uppmärksamhet,
– bara för att du stod och väntade innan mig på att få plats på den fulla restaurangen, är det inget konstigt med att jag kan klämma mig emellan och ta en kölapp före dig eftersom jag har bråttom, tycker jag,
– tänkte du gå över gatan på grön gubbe vid övergångsstället, OK, men jag med min cykel/moped/bil (inklusive taxi som ju borde ha ett visst intresse av att inte köra över sina presumtiva kunder) hade faktiskt tänkt köra här,
– jaha, du går på trottoaren, men hur har du tänkt att jag ska kunna köra min motorcykel på den då,
– hm, det är lite mycket trafik i filen dit min vänstersväng pekar, men kolla, i cykelfilen till vänster om mötande trafik kör ju ingen, förutom jag nu då, gött,
– attans, väldigt få platser att parkera till höger på min gata, men just i denna sekund ingen mötande trafik så då passar jag på och parkerar på andra sidan gatan i det som skulle kunna kallas ”andra färdriktningen”,
– nämen oj, jag har ju kört för långt/fel, jag vänder med min bil här och nu trots att gatan är både intensivt trafikerad och smal,
– jamen bara för att du är en ambulans och har blåljus och sirener på så kan väl jag också ha bråttom, du får allt köa som alla vi andra medan vi kör 5 bilar i bredd i dessa 3 filer,
– DET ÄR BÄST ATT PRATA HÖGT SÅ ATT ÅTMINSTONE JAG HÖRS NÄR DU OCH JAG SAMTALAR, FÖREDRAGAREN PÅ DET HÄR MÖTET PRATAR LITE FÖR HÖGT OCH STÖRANDE TYCKER JAG,
– du tyckte att vi satt i ett möte och arbetade nu, jo, men så ringde ju min mobil och det kan ju vara något som är ännu viktigare så jag tar hela det samtalet så får vi se om du och jag fortsätter senare,
– det är skönt att gå på kurs/möten, för då har man extra mycket ostörd tid att sms-a eller chatta via mobilen eller laptopen,
– oj, missade jag papperskorgen med mitt skräp, näväl, det tar någon annan hand om förr eller senare,
– nej, jag hade varmvatten hela tiden i den här duschen längs vandringsleden i Nepal, och då duschade jag ändå ganska länge, tills det började bli kallare,
– …,
– mutter mummel gnäll och morr…

Typ en sån här period är det nu för oss. Som BiRy beskrev känslan, ”man får fylla på nytt tålamod varje dag”.
Värt att poängtera är att kineser normalt inte alls är särskilt elaka eller onda, bara att vi är ”olika”. Kina är ”annorlunda”. Kanske blir så när man är så många och alltid har varit så många, man kan/orkar inte ha hänsyn till allt och alla, då kommer man ingenstans, nånsin, utan blir stående på fel sida av gatan för alltid.