Arkiv | kontakt RSS för denna sektion

Fixarhelg start

Snart besök x 4! Vi började vår fixarhelg med att åka till en stormarknad och bunkra lite, leta extrasäng och madrass, kolla utegrill, och i den andan kommer resten av helgen att gå!

Lördagsblandning

Åh vilken bra dag! Vi hann rätt många olika saker.

Efter en liten sovmorgon och frukost gav vi oss ut på stan på två hjul var, A köpte en cykel igår så nu är vi rustade. Vi hade längtat länge efter att ta en tur genom stan och med färjan över till Pudong-sidan, där stan verkar vara lite luftigare och med bredare gator. Men det var ju så varmt! Puh. Snöglopp förra måndagen alltså, +29 idag, dessutom sol genom diset. Flämt!

Start hemma:
9mars_HemI väntan på färjan som vi trodde aldrig skulle komma, så vi bytte till den andra färjan… och förlorade 2×2 kr på biljetten, ungefär samtidigt som den första färjan verkligen kom, jaja, bara utgifter:
9mars_HojSen hojade vi hemåt och klippte oss, skajpade lite med en tentapluggande och/men lättdistraherad vuxenstuderande, och laddade för en middag på muslimsk köttrestaurang med Materiallabbets 2 trevligaste medarbetare och en massa god mat:
9mars_MumsFick en uppdatering av ”Sverige just nu” i en påse från Svenssons i Lammhult:
9mars_Uppdatering_2Kolla vad mycket mums!!! Och spiskummin till min efterlängtade kopia av syrrans linssoppa:
9mars_Uppdatering
Och som om inte kvällen hade varit bra nog redan, ett span på The Bund och SH skyline, med vårt härliga lördagssällskap:
9mars_Skajlajn

Spik i foten

Mittåt.
Jag håller på och gnölar om ”spik i foten”, vad är det att lipa om egentligen.
Nu skickar vi istället styrkekramar och tankar till den som har ”spik i ryggen” och ska få dem justerade.

Jag älskar dig, syrran!
Tuff och tålig som ingen annan, både utanpå och inuti.
Imponerande.
Hörs snart!red-heart-on-whitePS:
Lyssningstips på ett intressant och fint sommarprat, om bl a hur ovant det är att på svenska säga att man älskar någon. Linda Olsson, från 2009.
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2071&grupp=7161&artikel=2847777&sida=5

eller
sverigesradio.se/topsy/ljudfil/1821731.mp3

Tisdag: kurs och kur

Kinesiskakurs, lektion 2. Pust. Det går ju inte att gömma sig när det bara är 2 elever! Tror dessutom att jag har blivit dummare än förra veckan. Inser att det krävs mer träning mellan tillfällena för att hålla igång ordförrådet.

Hälreparationen: fick just nu ikväll ett email från doktor Rebecca, som undrade hur det känns nu, om jag gör mina dagliga fotbad med vinäger och ingefära, och dricker så mycket jag kan av det te jag fick med mig (läs: påsen med ett brunt pulver som mest luktar ingefära men som jag inte har smakat på än, får jag erkänna)?
På a) svarar jag: otrolig förbättring!,
b) ja, nu dag 2 av 2, förutom att jag inte har hunnit köpa ingefära att ha i badvattnet,
c) ööööh, nej inte än, alltså…

PDB goes PRC

We made it!
We were a little suspicious that it should be harder to find each other in a city with 23 million other persons, than in a country with 9 millions… but, there are fewer places to hide here so we managed to bump into each other!
The beginning of a beautiful friendship started with a surströmming party in 1994, and is still alive (because, or despite, the surströmming? nobody knows…). But we do not exactly wear each other out since we only meet once or maximum twice a year!

People’s Square, SH:pdb_prc
Nanjing Xi Lu, not as crowded as a normal Sunday since this is a ”working Sunday” in China (well, obviously we are some people not working today):pdb_prc_2
Ground Control Crew in front of the spaceship:pdb_prc_3

Äkta människor

Jag brukar tycka att det är ett av de tydligaste ålderstecknen, när man säger att man ”inte känner sig så gammal”… Men det är ju bara att inse att man är vuxen på pappret, när ens ”ungefär lika gamla middagsdate” är glad att vara i SH, men lite besviken över att samtidigt missa sin tjänsteårsfest och guldklocka för 25 år på sitt företag? Och att det var 22½ år sen man lärde känna varann från början? Typ ett halv liv sen, redan?

Inte desto mindre roligt att få en ”attackbesökare” hemifrån, som skulle till Kina, resa till och från SH, och passar på att ta en extra dag i stan och hälsa på – hurra! Så ikväll var bara en uppvärmning, sen har vi fredag kväll och hela lördagen att snattra vidare på!

Och som alltid med alla er bra människor jag känner, ibland är det perioder man inte hörts av på jättelänge.
Man hinner samla fler rynkor, tillåmed guldklockor, eller byta jobb, flytta, eller har barn som nästan är tonåringar, eller…
men, när man väl hörs av eller träffas är startsträckan minimal.
Javisst kan man prata en massa gamla minnen och det är väl kul, men ännu bättre, vips är man i nuet, uppdaterad på det viktigaste, och så är det som man bara fortsätter där man var senast man hade kontakt.
Sååå härligt!
Det är ju ändå samma människor som man tycker om, oavsett hur länge sen det var senast?

Om jag vid några tillfällen ska kalla det jag känner för ”lycka”, så är det nog bland annat kring såna guldkorn till insikter. Äkta människor, och enkel okomplicerad vänskap.

EvEng, hoppas du hinner vrida till dygnet hyfsat för att vara alert på jobbet imorgon, lycka till!

Skalnackdelar

Ibland har man otur när man tänker. Företaget skulle ge alla medarbetare en present vid ”Annual Dinner”. Man hör om vissa företag som ger alla anställda en iPhone5, t ex.
Men nej, inte riktigt men nästan, 2 skal var till iPhone4, med företagslogga på… Gjord i ett material som skärmade mottagningen från typ ”5 pluppar” till ”3 pluppar”. Plus att typ inte mer än max 10% av medarbetarna har telefoner med äpplen på här, man får inte mobil på jobbet utan man har en egen, de flesta har Samsung eller kinesiska märken vad jag kan se. (Förutom en större andel av cheferna som kanske verkligen har fått sina iPhones på jobbet.)

Nåväl, har jag någon rätt att gnälla, när jag tänker med likadan otur själv? Näppeligen.
A hjälpte mig att skicka ett tramsigt paket till gubbsen på jobbet hemma i Gamlestan, när han var tillbaka till Gbg nu. Jag trodde att kanske även den siste gubbstrutten skulle ha lagt ner sitt motstånd mot äppelskrutten, men nej, han är lika tjurig som jag och kanske lite allergisk mot äpplen…
Nåväl, jag var lite fnissig när jag köpte trams-skal till beräknaren, bandaren, spelaren, och bandaren nr 2! Troligen kostade portot mer än innehållet, igen… Kanske blev det några nya diskussioner till kaffet i alla fall, även om jag inte tror att fikarasterna är direkt knäpptysta! Tack för återrapporteringen!
Saknar er, boys!
ajfånar

In(ne)smord

Haha, skum situation…
Fick världens lyxigaste och mojsigaste handkräm från Påvelund.
Gillar egentligen inte att kräma mig så mycket, men ibland behövs det ju verkligen, och då har jag typ den bästaste krämen av alla nu, pilutta er!
Särskilt nu utan diskmaskin så tar det varma vattnet och diskmedlet styggt på huden, även om jag oftast är duktig med mina rosa diskhandskar när det är stordisk!

Alright!
Så, i vanliga fall brukar jag bara smörja ovansidan av händerna, inte handflatorna, för att klet är så… kletigt. Men nu, en snabb klutt kräm innan jag skulle åka till jobbet, även i handflatorna…
Eeeh, vår ytterdörrsinnerhandtag är ett sånt osvenskt, som man nästan bara sett på film innan…
En vridknopp!
24jan_knopp

Q&A, del 1

Tack för post i brevlådan och email i inboxen, ni vet vilka ni är. Jag har saxar här några rader ur inboxen, och lite reflektioner på dem.

Q: ”Det låter i bloggen som om vardagen och vanan har tagit över lite? Inte lika mycket förvånade konstateranden längre. Stämmer det eller är det mest att du tror att vi är trötta på att läsa om dem?
A: Vardagen är verkligen vardag, arbetsdagar helt enkelt. När man är hemma på kvällen kring 19-tiden är det dags att hitta nåt ätbart hemma. Har sällan längtan efter något särskilt, och dåligt med inspiration att handla mat för att laga. Borde planera bättre!
Efter mat i magen, surfa lite, kanske telefon med Sverige, skrota hemma, sova och upp igen.
Helgerna är bra. Sova tills man vaknar, men ändå komma upp i vettig tid, tvätta nån maskin, ut på stan och göra ärenden och se sig om, lite lagom blandning av plan och planlöst. Mycket av det man ska göra är ganska krångligt när man inte kan kinesiska såklart, men äsch, det mesta går med lite tjat, pekande och charader, och om man inte har superbråttom är det ju inte så noga med tiden heller, när man är ute på små och stora äventyr.
Jag har idag hämtat en omsydd dunväst som blev rätt, utan att jag och skräddaren kunde prata med varandra! Jag lyckades tillåmed hämta den på rätt dag, och priset var detsamma som vi kom överens om i söndags! Sen är det ju som sagts förut, mer skillnaderna än likheterna man reagerar på.
Fortfarande är biltrafiken ett mysterium.
Det som man som svensk tycker är ohyfsat beteende, trängsel, spottandet, harsklandet, sällan nån som håller upp en dörr, … det är annorlunda, helt enkelt. Ibland känns det även som en generell avsaknad av att tänka på risker och konsekvenser, i många olika situationer.
SH är dessutom helt utan natur, och platt. Och ibland trångt med mycket folk på lite plats.

Q: ”Har tänkt på dig betydligt mer än vad jag har hört av mig. Jag hoppas ni har hittat er vardag och att det fungerar. När jag har läst bloggen i dag så verkar det så. Och att du har dina vänner som följer dig. Det måste kännas gott.
A: Den här bloggen är ju för att kunna höra av sig till så många som möjligt samtidigt! Bloggen visar lite av vår vardag, även om det inte är så märkvärdiga dagar!
Och absolut är det härligt att veta att vi har våra familjer, släkt, vänner och kolleger hemma!
Jag har många som jag hör av mig till alldeles för sällan egentligen, men när man väl träffas, pratar, mailar, så hittar man ju varann snabbt igen. Det är en fin känsla, så mycket bra folk man har omkring sig lite här och var!

Q: ”Trivs ni bra med era jobb? Måste vara svårt med språket, kinesiskan kan inte vara så lätt att lära sig, är dom bra på engelska där?
A: Jobben är bra, mest förvånande är kanske att vi bytte vem som har det intensivast på dagarna, jämfört med de senaste åren hemma. Men det kan ju ändra sig igen!
Språket är svårt ja, men som tidigare, man klarar sig hyfsat för vardagssituationer ändå. Dock ska vi börja med vår språkkurs i februari, att kunna räkneorden, riktningar, ordentliga ja, nej, stopp, stanna, vänster, höger, upp, ner, det kommer ju att göra saker enklare!
På jobbet är det engelska med kineserna, i genomsnitt är vi svenskar nog bättre än kinesiska kollegerna, men det funkar. Många av kineserna är mest ovana att prata, men duktigare att läsa och skriva, ungefär så som jag skulle känna mig begränsad i Tyskland med bara mina enkla kunskaper.
De som är över 40-45 år kan sällan engelska, och sällan typ taxichaufförer, expediter, postkassörer. Man får försöka hjälpas åt, vi är ju bara gäster här! Finns dessutom appar till mobilen så man kan skriva på engelska och få översatt till kinesiska, så man kan visa tecknen för ”salt”, ”lim”, eller vad som nu är svårt att göra charader på… och man kan ta hjälp av kollegerna att ringa eller skriva lappar på kinesiska.

Grönt skönt, rött sött

Nu alltså, jag tror brevbäraren har hittat oss! Efter vykortet och förra veckans fina tjocka gröna kuvert, nu är kanalen in öppnad!
Städhjälpen måste ha tagit in posten, idag låg det ett nytt tjockt och bulligt grönt kuvert på matbordet. En härlig röd svensk julduk, och en matchande Tintin, Blå Lotus till A. Tack Umeå!
(Poststämplat Sverige 19/11, framme 26/11 alltså. Inte så illa!)