Borneo #9
Sista kvällen, och sista morgonen i Sandakan, innan en lite småseg resdag med ett inrikesflyg till Kota Kinabalu, och lång väntan, innan planet hem till Shanghai.
Sandakans saluhall, en vanlig eftermiddag:




Fina fisken! Från de största rockorna tar man tillvara skinnet mitt på ryggen, och gör t ex fina plånböcker.



Schyssta bananer! Och bananskotten kan man också äta. Glen visar de smaskigaste delarna.


Sen ringer Skalmans Mat- och Sovklocka. Lite sorgligt, Glen har varit mysig att guidas av, glad, charmig och alldeles lagom nivå och duktig på det han gör.
En liten promenad ”på stan”. Det ser lite skrufsigt ut, men är lugnt och lagomt tempo, bilarna är knökade med folk utan säkerhetsbälte men tempot är lugnt och tut-fritt, och man släpper fram fotgängare. Som vanligt är det en svår omställning att korsa gator när det är vänstertrafik…

Lite annorlunda jämfört med fina gatorna i Shanghai där man säljer Rolex-klockor!
Utan att kunna språket, tror jag att vi skulle kunna klura ut vad det här är för typ av bil!


Inte kattvakt, utan vakt-katt! Den mest tiger-lika fick detta öl-låde-bevakningsuppdrag.
Hotellet.

Sista morgonen! Vi spanar ut mot marknaden och vill kolla morgon-ruschen.


Fin gubbe!

Fin gumma!

Just inkomna fiskebåtar.
Ismannen!


Diverse godsaker!


Japp, det var det. Klart slut, Borneo!
Borneo #8
Borneos stora miljöproblem, palmoljeplantagerna som skövlar all naturlig skog och miljöerna för olika vilda djur och växter.


Gomantong-grottorna. Framställning av den kinesiska delikatessen svalbon… om man nu gillar fågelspott i soppan. ”Men det är ju så bra för hyn”, säger man…



Hoppsan! Det prasslar i träden! En apa!


Jag är mer intresserad av smådjur, t ex blodigel i knävecket.

Men oj, orangutang, vild! Häftigt!




Mot grottan!


Man kan säga att det luktar skit, från svalor och fladdermöss som bor i grottan. Allt material ”i mitten av golvet i grottan” är… bajs. Det finns även en massa insekter, både typer och mängder som hämtade ur skräckfilm!


Amatörentomolog Carlsson undersöker.

Svårt att visa proportionerna, men ni ser den lilla gubben på den andra bilden nedan. Höga väggar, och rep för att skörda svalbona.


Batman! Massor av läderlappar som vilar.


Kryllar av läbbiga insekter…


Inget ställe där man skulle vilja övernatta…
Ute igen, ser ni ödlan?

Apa!

Inne i Sandakan ligger ett buddhist-tempel på en höjd med utsikt över stan.

Snygg formklippt häck nedan?

Vy ner mot en ”vattenstadsdel”, nyss utbrunnen. Hu.

Vi åker och kollar på en annan sån ”vattenstadsdel”.






Borneo #7
Nyårsafton, det kanske man inte riktigt fattar om man inte tittar på almanackan. Morgontur på Kinabatangan-floden! 

Ett gäng apor som njuter av morgonsolen. Ett gäng andra apor som kommer i båt och njuter av morgonsolen. Vilka glor egentligen på vilka, tro? 





Hoppiland och en liten promenad inne i regnskogen.

En tiger-igel, den är snyggt randig randig. Men äcklig ändå… men ett guide-proffs som Glen dödar inte ens en slemmig igel, han kastar bara in den i skogen. Bra!





Någon slags mångfoting som rullat ihop sig till en hård och perfekt liten boll.
Rast vila igen.
Lite lite långtråkigt att vara på ett ställe där man inte kan gå en promenad på egen hand när man är ”ledig”, det finns inga vägar eller stigar, man kommer som längst till bryggan vid floden. Om man inte blivit överkörd av en pygme-elefant på vägen. Inget direkt bad-läge i floden heller… 
Just det. Det är ju nyårsafton!
Ödlan ville också vara inne och fira. Grodan verkar ha blivit portad och tittar längtansfullt in.
Vi var också med i en danstävling, typiskt oss! Dansa dansa på ett papper på golvet som allt eftersom veks ihop till mindre och mindre. A klagade på att min 5:2 inte alls har hjälpt… vinnarparet innehöll en tjej på typ max 40 kg…
Meta tomflaska. En oliiiidligt spännande tävling som höll på i typ 20 extremt långsamma minuter, men A kom 2:a i alla fall!
Nån typ av gruppdans!
Happy New Year!
Sen hittade jag en ny kompis i sängen. Men den fick flytta ut faktiskt.
Borneo #6
Avfärd från Turtle Island. Guide Glen samlar ihop oss. (Jag tycker fortfarande att han är lika söt som Skalman…)


En liten filur klarade inte natten. Tomt skal bara.


Dags att titta på orangutanger. Det heter inte [orang-utang] här, utan [oran gutan], som betyder människa från skogen, Pongo Pygmaeus på latin. Viltvårdscenter för orangutangerna:
http://www.orangutan-appeal.org.uk/






Dags för ap-matning.





Här finns också ett reservat för den malaysiska björn som kallas ”sun bear”, vet inte vad den heter på svenska. Denna lilla park innehöll bara räddade ”sällskapsbjörnar” som fått ett bättre öde här.

Helt enkelt borde denna skylt gälla inte bara i parkerna.


Sen bytte vi bort vårt australiensiska kompispar mot ett yngre engelskt par, med hans föräldrar på besök. Också jättetrevliga! Vidare mot Bormeo Nature Lodge där vi ska bo 2 nätter, längs Kinabatangan-floden. Som har krokodiler…
http://www.borneonaturelodge.com.my/


Gäller ju att se sig för så man inte blir överkörd av en pygmeelefant, det första man blir???

Rast, vila, lunch. Och frisk luft!

Sen på eftermiddagen en båt-tur ut på Kinabatangan. (Bara att inse, varken fotografer eller utrustning lämpar sig för publicering i National Geographics, de flesta djur blir suddiga små fläckar bara, lika bra att lära sig att njuta mer ”här och nu” istället!)
Inga orangutanger, men näsapor och makaker, bland annat. Orm och fågel.











Ap-bro.



Här syns det såklart inte riktigt, men trädkronan är full av apor!


Vi hinner precis hoppa i land med 3 minuters marginal innan det kommer ett enormt skyfall, vilket flyt!
Barking Lizard lurar i innertaket.

Borneo #5
Turtle Island! Först blev vi upphämtade på hotellet av guide Glen, som nästan ser ut som Skalman. Jättesöt!
Speedboat ut till ön, ungefär en timmes ganska skumpig resa. Vi har liksom ingen aning om hur mycket man ska ha med sig, så… vi har hela vår packning, helt enkelt, eftersom vi checkade ut från hotellet. Alla andra kommer med bekväma små dagspackningar, hm, hur skulle man veta det? Jaja.



En stadsdel på stolpar. Mer om dem senare.

Actionfrisyr!


Efter en timmes båt är vi framme!


Rullväska i sand, ser ut som spåren efter sköldpaddorna nästan?


Glen förklarar sköldpaddscentrats ”övervakningssystem” och senaste 2 nätternas resultat. Igår, 28 december, kom det 5 sköldpaddor till PSL (ön Pulau Selingaan som vi är på), och 4 av dem la ägg, totalt 236 st, och 450 tidigare lagda ägg kläcktes.


Lite fri tid innan lunch. En kompis på väg till stugan.
Mystiska spår på stranden…
Det frasar i buskarna och en ödla i storlek som en bastant tax tassar vidare…
Jaja. Vi kanske kan hälla oss på stranden, närmare havet. Så slipper vi störa ödlan och tvärtom!


Oj, en till!

Här är BB.




Här är ett träd. Och hibiskus (tack I&S!). blomma på en buske. (Jag är inte så bra på växtnamn, nej…)


Efter lunch, mer tid för fria aktiviteter. Snorkling t ex. Fram till kl 1730 vaktas stranden av badvakterna, efter kl 18 av ödlorna. En ganska schysst överenskommelse ju!





Våra kvällskompisar Stan och Maureen (? …jag är inte så bra på människonamn heller?) från Australien, som vi sen satt och väntade på äggläggning med hela kvällen. Jättetrevliga!

En laddning nykläckta.
Sen, väntan väntan väntan… tills de ropade ”Turtle Time!” En hona som har landat och lagt sina ägg ifred, sen kommer alla vi turister ut och tittar när hon ska lämna stranden. (Det visade sig sen att det kom bara en på hela natten.) Men först ska hon identifieras och mätas över skölden.




Inte extremt många ägg. Hon har troligen lagt några gånger dagarna innan, detta är de sista kanske.
Äggen flyttas till BB. Och hålet märks med sköldpaddstyp, antal ägg och datum. Och skyddas med ett nät, så ödlorna får leta ägg eller nykläckta sköldisar på andra ställen…

En laddning klara för sjösättning. Extremt gulliga! De är programmerade att följa ljuset från naturvårdaren, som står ute i strandbrynet och leder dem åt rätt håll.






Ja, det var det liksom. Från sköldpadda via ägg till nya sköldpaddor.
Tiillbaka på rummet är det mer djur. I min säng. En död fluga och en renhållningspatrull av extremt små myror. Också extremt gulliga, men… i sängen?

Den slutgiltiga lösningen!
Sov gott / The End!
Borneo #4
Jahapp, vilat en stund, ätit en riktig frukost, dagens enda aktivitet är att gå 6 km ner till starten igen, och sen köras till Kota Kinabalu och flygplatsen för att åka till Sandakan på kvällen.
Morgonen ser fin ut! Lite snopet att inte ha kommit upp på berget dock. Ser ju inte så märkvärdigt ut i dagsljus och sol?

Nedan, i vänsta delen av bilden, precis under klyftan mellan 2 toppar, ser man en vit rand som går lite snett uppåt längs berget. Det var sektionen med rep där vi vände.





Men plötsligt var det som att slå om väderströmbrytaren, det började med några droppar regn, strax därefter förstår man varför det heter ”regnskog” och vi hade hela resten av vandringen, 2,5 timmar i ösregn. Ha!
Tillbaka till starten. Jackan lika blöt inuti som utanpå, pffft.


Tillbaka till Kota Kinabalu, ganska många timmar innan flyget går, så vi strosade runt kring samma marknader, diverse mat och fisk och skaldjur. Alltid lika spännande att titta på allt!









Slutligen, vi bygger om hotellrummet på Sheraton i Sandakan till torkrum…

Borneo #3
Ingen stress egentligen, vi ska bara vandra 6 km idag, men när man upptäcker att klockan man ställt på morgonringning inte hörs när den ligger åt ett visst håll, och man vaknar en timme senare än avsett… suck. OK, vi ser i alla fall det berg vi siktar på från stugan vi bor i, även om vi inte ser toppen. Frukost och klura ut hur man hittar sin guide, och hur man lämnar all sin packning utom det man behöver för 2 korta dagsvandringar med en vandrarhemsnatt emellan.

Svaret är att man bara äter sin frukost och så hittar man sin guide, och man lämnar all sin packning utom det man behöver för 2 korta dagsvandringar med en vandrarhemsnatt emellan mot en avgift på 10 MYR, ca 22 SEK. Easy peasy. Sen blir man skjutsad till entrén av vandringsleden.



Första hållplats efter bara några hundra meter är nästan Carlssons fall:


Mest en massa uppför. Men skönt att vara ute i naturen. Plötsligt började det härja och visslas i visselpipa, nästan så att man tror att man är i en vanlig kinesisk park en lördag. Men här var det på riktigt. En höjdsjuk person bärs hastigt ner på bår.


Jag är inte höjdsjuk, bara tung i benen som vanligt när det är uppför.


Mata inte djuren nej, men hm, ekorrarna på rastplatserna är tama och feta som om de smakat på mer än ett enstaka vandrarlunchpaket… (Egentligen är väl en ekorre obetydligt sötare än en vanlig råtta med burrigare svans?)

Här är en ca 20 cm röd blodigel som jag bestämde mig för att verkligen inte mata…

Bara att trampa på uppåt. Hej och hå.









Dagens mål! Laban Rata guesthouse, 3272 m.


Vi delar rum med 2 finska killar.

Utan selfie-pinne!
Sen är resten av dagen mest en väntan på middag, sova några timmar, hoppas att man hör sin väckningsklocka kl 02 för en liten frukost och sen ut för att gå mot toppen och vara beredd på soluppgången kl 06! Inte mycket till utsikt, om man inte räknar moln:

Lyckades höra larmet, och komma i ordning. Pannlampa på! Nu är klockan 02:30 och det ca 2,5 km vandring vi har framför oss för att komma upp till 4095 m.

Men vad f-n… vi kommer ca 50 höjdmeter, grinden upp till vandringsleden är låst, och ingen av guiderna verkar veta hur man får tag på parkvakten. Eller är leden stängd pga väderprognosen? Ingen vet. Många pannlampor står och bländar varann och gäspar.


Vår guide verkar dock nöjd ändå?

Efter en halvtimmes väntan kommer parkvakten, nu är klockan precis 03.

Vår guide har positionerat oss först medan vi väntade på grindöppningen, och vi drar iväg med ett sjujäkla tempo. Branta trätrappor. Många. Jag tror att mina lungor ska explodera och det går enormt tungt, jag funderar om jag inte måste ge upp och vända hem? Men så tittar jag bakåt, det är en jättelång lucka till nästa person, och alla de typ 50 personer därefter. Jag lugnar mig lite av att i alla fall inte vara propp för andra. A är lätt och snabb i steget som vanligt uppför, orättvist!
Vi kommer ut ur skogen, och fram till en passage med berghällar och rep som man får ta hjälp av för att komma upp. Precis samtidigt börjar ett skyfall, och hård vind.


Stopp och hastigt leta fram regnbrallor och ryggsäcksöverdrag.

Fortfarande få nära efter oss. Men oavsett med regnkläder på, det blåser hårt i regnet, kyler snabbt. Och tanken på hur man ska kunna gå nerför branta hällregnshällar? Och komma över de exponerade passagerna högre upp på väg mot toppen? Guiden säger konstigt nog att vi får välja om vi vill fortsätta. Det är ju vad vi förväntar oss att en guide ska avgöra, vad som är rätt, fortsätta eller bryta. Eller att parken helt enkelt stänger berget när det är för dåligt väder, både regn och vind. Vi väljer att bryta. Möter en massa personer som inte ens kommit upp ur skogen ännu, som verkar tycka att vi är mesiga och tar konstigt beslut, det mumlas bara. Jaja, beslutar inte guiderna så får väl var och en göra det, vi kan ju bara beskriva hur det sett ut högre upp, och utan vindskydd från skogen. Hejdå!

Blött både uppifrån och underifrån. Stigen har bytt om till bäck.


Inne i stugvärmen igen, bland de första tillbaka in, klockan är nu 05. Funderar på hur genomsura alla vandrare i dunjackor måste vara som dessutom är kvar ute ännu, och de som går med vanliga enkla löparskor eller Converse? Brr.
Jaja, 3668,1 m blev det, enligt guiden. Lilla klättraren strax under 7 km på leden på bilden var vi ungefär. Toppen finns kvar däruppe till en annan gång!



Torkning är det inte tal om, men en liten vädring och några timmar sömn i alla fall. Kl 0730 kommer våra rumskompisar hem, de har inte heller kommit upp på toppen. Facit blev att ingen gjorde det, denna natt.


Borneo #2
Guide Herman plockar upp oss, och vi åker mot naturreservatet kring Mount Kinabalu. En sällsynt vy att se berget utan moln på toppen säger han, så vi stannar och fotar.



Känns lite snopet att åka förbi ananas-odlingar, och bli förvånad över att inte veta att det ju inte är en frukt på ett träd, utan en planta på marken där i stort sett bara blast sticker upp…
Men man får lunch och får komma in i parken ändå!


Herman tar med oss på en runda i en botanisk regnskogsträdgårdspark.


Lian för nybörjar-Tarzan?

Men? En av mammas krukväxter ju!


Köttätande!






Rotting!

En orm som vi skulle vara försiktiga med, giftig! Men fin.


Övernattning i stuga i parken, middagsbuffé, melonkonst och en intressant insekt!




Och så drömmer vi om denna topp inför imorgon!

Borneo #1
Mot Borneo! Juldagen var i stort sett bara en enda lång resdag, från Shanghai till Kota Kinabalu via Kuala Lumpur. Lika fantastiskt och smidigt som alla gånger tidigare, som avtalat står det en person och möter och kör oss till hotellet. Klockan är 21 på kvällen när vi landar, och en halvtimme senare är vi incheckade. Skönt att ta en promenad och sträcka på benen bara.
Vi bor på Hotel Horizon, jaha?

Skollov och mycket folk ute på gatorna, gäller bara att komma ihåg i att man är i ett land med vänstertrafik när man ska gå över gatorna… inte särskilt lätt att tänka om, faktiskt!

Hm, vad gör en amatörfatalist, tro? (Vet inte ens vad en proffsfatalist gör, i och för sig…)

Hjälp för elefanthudshälar!

Uppenbarligen verkar vi nära nattlivet, men vi är nöjda och går hem till hotellet och knyter oss.

Men på morgonen förstår vi namnet på hotellet bättre! Från rätt våning och rätt rum hade man ju fått horsiontvy, såklart!

Efter frukost har vi tid med en egen promenad innan upphämtning. Vi hittar några spännande marknader för mat, fisk och skaldjur!



Känns ju tryggt att Feskarbröderna inte bara finns i Göteborg!












Slutligen en selfie!

