Marica Moments

Aaah! Äntligen en utedag! Vi kom på plats till hotellet igår kväll, och våra skidkompisar hade övertalat hotellets restaurang att tänja sig och utvidga tiden för sista beställning av middag från 19.30 till 19.45, sååå skönt, bara sätta sig och äta en bit. Vår dag började ju kl 04.50 japansk tid, så när klockan var 21 var det ganska skönt att krypa isäng. Det bästa med resan var att få en skymt av Fuji, för det tror jag att det är?

Jo, Marica Moments! Brukar ju vara försiktig med att skriva ut namn, men om jag inte skriver ut efternamn så blir det ju inte så farligt heller. Min skid-förebild, näst efter Ingemar Stenmark som är den enda person som jag nånsin haft en plansch på väggen av. Inte illa! Jo, ett Marica Moment, är så som det känns när man får feeling och får till 8-10 svängar, som de ser ut när man åker bakom henne i skidbacken. Sååå skönt! Min åkteknik lämnar ju en del att önska förutom att farten nerför är hyfsad, men rätt som det är! Ett Marica Moment, precis rätt lutning, rätt fart, överkroppen liksom svävar på samma höjd över backen och underkroppen pendlar perfekt, så sitter det plötsligt några sköna svängar som man blir alldeles glad i hela kroppen av!Skidkompisar!A kanske inte kallar sina sköna svängar för Marica Moments, jag tror jag har sina egna. Orättvist att ha sån teknik!
Sen stoppar vi en stund, och tar en paus i backen och därmed försvinner det farliga sista åket, vi bara flyttade det näst sista lite senare i tiden. Så borde det ju kunna funka? Överlista oturen?