Uppåt Framåt Neråt

Idag var planen uppförsbacke. Taipeis högsta topp på 1120 meter. Men inte helt enkelt, visade det sig. I måndags köpte vi lokala frilufts-guideböcker, men de är skrivna av en glad amatör, på gott och ont, och några år gamla. Ändras fort förutsättningar kring busslinjer och annat. Kombinerat med Lonely Planet-boken för Taiwan, och en del gratismaterial från turistbyrån, förvirrande. En del ställen stavas med pinyin, andra med Giles-Wade, eller nån annan transkription från mandarin till västerländskt alfabet, eller suck, plötligt en översättning av det kinesiska namnet till engelska. Så man vet inte om man letar Cisingshan, Qixing Shan, eller Seven Star Mountain. Hm, men ok, till slut, bara man väljer en infokälla och håller sig till den… Kollektivtrafiken supersmidig och billig, fantastiskt enkelt att ta sig fram, och folk är hjälpsamma om man ser förbryllad ut mer än typ 30 sekunder!

Skön utedag även om stigarna som vanligt närmast är grova trottoarer och trappor, men det är ju så i denna delen av världen.
Allt gott fram till vi kom ner till ett besökscenter för naturreservatet, varifrån man skulle kunna åka skyttelbuss tillbaka till stan och tunnelbanan. Mmm… njae, pyttesmå bussar med plats för typ 20 pers, knökfulla hela tiden, solen börjar gå ner och sista tiderna på turlistan närmar sig… men till slut knödde vi oss in på varsin sardin-ståplats, puh!

Summerat: bra utedag, igen! Bilder senare!