Squash

Nu är det nervöst! Småstretchar, hoppar runt i kortbyxor, tagit på ett handledssvettband, försöker maskera formen, talangen och statusen…

Igår fick Min Hua köra oss till en racketsportaffär rekommenderad av A:s kinesiska kolleger… butiken var så liten och dold att vi nästan missade den. Jag har ju ett jättefiiint squashrack jag köpt i Ullared (!), men A hade inget längre. Minibutiken hade massor av osträngade tennisrack och badmintonrack, men skulle ju enligt deras websida ha ett squashrack. Mycket riktigt, i en skräpig och osorterad hög av olika racketar, fanns det ett. Utan prislapp. Efter mycket ringande och letande efter chefen för butiken, visade sig priset vara 530 kr. Lite dyrt om man inte vet kvaliteten, eller om man kommer att spela mycket. Så vi fick köras till den stora franska Intersportliknande kedjan, där fanns det alternativ mellan 130 och 300 kr. Bra!

Kl 21, nere på gymmet i källarplanet, är det upp till bevis!
Är vi jämna? Är någon extremt dålig förlorare? Hur är flåset? Går det att spela med eller utan glasögon för A? Kan man stänga in 2 pers med slagredskap i ett litet rum? Äktenskapet rämnar? Eller någons hälsena?
Oliiiidligt spännande!

PS. Jag tror jag har spelat 8-9 ggr på 41 år. Jag är inte så bra, allvarligt talat. Men, för att citera en kompis:
Man behöver inte vara bra, det räcker med att vara bäst!
😉