Jag brukar tycka att det är ett av de tydligaste ålderstecknen, när man säger att man ”inte känner sig så gammal”… Men det är ju bara att inse att man är vuxen på pappret, när ens ”ungefär lika gamla middagsdate” är glad att vara i SH, men lite besviken över att samtidigt missa sin tjänsteårsfest och guldklocka för 25 år på sitt företag? Och att det var 22½ år sen man lärde känna varann från början? Typ ett halv liv sen, redan?

Inte desto mindre roligt att få en ”attackbesökare” hemifrån, som skulle till Kina, resa till och från SH, och passar på att ta en extra dag i stan och hälsa på – hurra! Så ikväll var bara en uppvärmning, sen har vi fredag kväll och hela lördagen att snattra vidare på!

Och som alltid med alla er bra människor jag känner, ibland är det perioder man inte hörts av på jättelänge.
Man hinner samla fler rynkor, tillåmed guldklockor, eller byta jobb, flytta, eller har barn som nästan är tonåringar, eller…
men, när man väl hörs av eller träffas är startsträckan minimal.
Javisst kan man prata en massa gamla minnen och det är väl kul, men ännu bättre, vips är man i nuet, uppdaterad på det viktigaste, och så är det som man bara fortsätter där man var senast man hade kontakt.
Sååå härligt!
Det är ju ändå samma människor som man tycker om, oavsett hur länge sen det var senast?

Om jag vid några tillfällen ska kalla det jag känner för ”lycka”, så är det nog bland annat kring såna guldkorn till insikter. Äkta människor, och enkel okomplicerad vänskap.

EvEng, hoppas du hinner vrida till dygnet hyfsat för att vara alert på jobbet imorgon, lycka till!