Squash
Nu är det nervöst! Småstretchar, hoppar runt i kortbyxor, tagit på ett handledssvettband, försöker maskera formen, talangen och statusen…
Igår fick Min Hua köra oss till en racketsportaffär rekommenderad av A:s kinesiska kolleger… butiken var så liten och dold att vi nästan missade den. Jag har ju ett jättefiiint squashrack jag köpt i Ullared (!), men A hade inget längre. Minibutiken hade massor av osträngade tennisrack och badmintonrack, men skulle ju enligt deras websida ha ett squashrack. Mycket riktigt, i en skräpig och osorterad hög av olika racketar, fanns det ett. Utan prislapp. Efter mycket ringande och letande efter chefen för butiken, visade sig priset vara 530 kr. Lite dyrt om man inte vet kvaliteten, eller om man kommer att spela mycket. Så vi fick köras till den stora franska Intersportliknande kedjan, där fanns det alternativ mellan 130 och 300 kr. Bra!
Kl 21, nere på gymmet i källarplanet, är det upp till bevis!
Är vi jämna? Är någon extremt dålig förlorare? Hur är flåset? Går det att spela med eller utan glasögon för A? Kan man stänga in 2 pers med slagredskap i ett litet rum? Äktenskapet rämnar? Eller någons hälsena?
Oliiiidligt spännande!
PS. Jag tror jag har spelat 8-9 ggr på 41 år. Jag är inte så bra, allvarligt talat. Men, för att citera en kompis:
Man behöver inte vara bra, det räcker med att vara bäst!
😉
Glufsglufs
Har haft en mofflardag. Blir lite sån när jag har för mycket att göra, tröstäter. Massa mandlar innan lunch. BicMac & Co till lunch. 2 små yoghurtar, en festis och ett äpple på eftermiddagen. Hemma, inte riktigt hungrig, men vi kokade lite spaghetti och svartpepprade. Ett glas rött. Puuuh, mätt, men undrar hur mikropopcornen vi köpte smakar?
Bläääh. Sött. Nu luktar hela lgh småkakor. Inte ens med salt på blev de goda. Varning.
Doomesday Prepper eller Rainman?
Inte så många tv-kanaler att titta på med utbyte. Men CNN, BBC, Discovery och National Geographics rullar som bakgrundsbrus. På den sista av dem tror jag att det är, finns det en serie som heter Doomesday Preppers. Stressade amerikanare som förbereder sig, sin familj, sitt hus, sitt gömlse, sina vapen, sina matförråd… på domedagen. Som då kommer i form av kärnvapenattack, galopperande räntor, invaderande araber, solens slocknande, eller vad det nu kan vara. Om man nu vill leva typ 3 dagar längre än resten av befolkningen när allt går åt h-vete, eller med risken att ändå åka på bonk för att nån vill åt mina reserver? Nåväl.
A tror att jag är en Doomesday Prepper när jag/vi åker och handlar…
Ok, jag hade glömt att jag hade skickat en massa bra mjuka tandborstar i flyttfrakten. Ok, jag köper gärna 4 burkar krossade tomater från favoriten Mutti när jag hittar dem här. Ok, jag köper 2 stora burkar torrostade jordnötter när jag hittar dem här. Ok, jag köper lika gärna 24 rullar toapapper om jag ändå måste. Ok, jag vill gärna ha ett basförråd av kryddor hemma ( svårt här dock).
Ok, jag har en otippad Rainman-sida, trots att alla som känner mig vet att jag knappast är, eller kan bli, någon perfektionist… eller städgalning. Inte tillräckligt smart eller noggrann, haha! Men jag har inga problem att stanna inne en hel söndag och bara skrota hemma, pompompom-pyssla och stapla mina tomatburkar snyggt bredvid tonfiskburkarna, typ. Böcker, alfabetiskt, per tema eller i storleksordning? Eller sortera alla friluftsprylar i nya system. Resa eller äventyr? Eller per användningsområde? Per sport? Och alla sladdar, alla på ett ställe, eller nära den manick de hör till? Hm. Inte lätt. Blir aldrig riktigt bra, mina system? Men så är jag ju ingen riktig Rainman heller. Kanske ok ändå. 🙂
Ayi
På förekommen anledning. Just det, vi har städhjälp. Ayi kallas de som är motsvarande "hembiträden".
Det ingår 5 h / vecka i vår hyra, vi och vår ayi, Mrs Huang, som dessvärre inte kan engelska (eller svenska…) och vi som inte kan kinesiska, har kommit överens om 2 tillfällen per vecka, måndag och torsdag.
Så för 25000 i månadshyra, så "bjuder" hyresvärden på 5h x25 kr/h, per vecka. Generöst! Undrar vad Mrs Huang tjänar av det?
Hm. Jobbigt att tänka på.
Vi måste alltid städa lite och bädda fint innan hon kommer så det inte ser fult ut… Vi väljer hjälp med att damma, dammsuga, städa badrummen, vattna våra 7 krukväxter, och stryka några skjortor. Diskar, tvättar, byter sängkläder och handdukar, handlar mat och lagar gör vi själva. Hon har arbetat i denna lgh även för tidigare hyresgäster, och lghs skick är det perfekta beviset på hur proffsig hon är. Bland de fräschaste lgh av de 25 vi kollade på, helt klart, och ändå inte nyast.
För att undvika typen av städning som man ser på jobbet, och hör skräckisar om, så bad vi om översättningshjälp att förklara önskemålet separat utrustning till toastäd… Men det hade nog inte behövts i detta fallet. Dessutom bad vi översättaren om hjälp att förklara att vi inte var vana med hjälp, att vi gillar att göra en del själv, att det inte beror på att vi inte tror på hennes kunskaper. Och att hon själv får fördela de 5 timmarna över de 2 tillfällena. Och en liten handkassa så hon kan köpa de prylar/produkter hon vill ha för att kunna göra sitt jobb bra.
Många på jobbet har ayi fler timmar, oftast varje dag, även för barnpassning och matlagning. Andra bor i sk servced apartments, där förutom möbler även husgeråd, handdukar, sängkläder och daglig städning ingår.
Ovant. Men skönt. Och till det kinesiska nyåret i februari ska man ge henne en extra slant, enligt kutymen. Normalt en extra månadslön, i detta fallet kanske lite mer för hon är så bra och när man vet att det landar direkt i hennes egen plånbok!
Grönt skönt, rött sött
Nu alltså, jag tror brevbäraren har hittat oss! Efter vykortet och förra veckans fina tjocka gröna kuvert, nu är kanalen in öppnad!
Städhjälpen måste ha tagit in posten, idag låg det ett nytt tjockt och bulligt grönt kuvert på matbordet. En härlig röd svensk julduk, och en matchande Tintin, Blå Lotus till A. Tack Umeå!
(Poststämplat Sverige 19/11, framme 26/11 alltså. Inte så illa!)
Grått
En novembersöndag i Shanghai som känns som en novembersöndag i Gbg. Grått sprayregn, rått och hurvigt. Pillat linne i lgh med småstök, tvätt och matlagning, oerhört gott med bara en vanlig simpel soppa på morot och purjolök, enkla smaker. En runda till den största fejkmarknaden för att kolla vad en tjingtjong-no name-laptop för ca 2000 kr innebär, i väntan på att köpa en hemma med svenskt tangentbord. Vår håller på att ge upp. Hm, nej, vi får nog fundera på andra lösningar!
Söndag, joggingrunda med pacemakern A, idag gick det trögare än igår. På gränsen till håll hela tiden, och en massa Haribo-gummibjörns-rapar efter den halva påse jag hade mölat i mig innan.
Hm. Vad göra för att skaka om sig och komma igen? Jooo, massage igen kanske? Hrm, med så många fel förra veckan, lika bra att köra en repris så kanske jag har fattat konceptet nu då?
Åneeej, jag fick samma massör också… men förutom att massage-pyjamasen var lika liten, så skötte jag mig korrekt denna gång. Inga pinsamheter! Bara j-vligt hård massage igen, även om den förra omgången luckrade upp en hel del spänningar. Oaj och gonatt!
Viber
För er som är med smartphone, och använder Viber, går det att hitta oss billigt och bra om ni lägger till våra kinanummer i er adressbok. (Jag har avaktiverat Viber för mitt gamla svenska mobilnummer, som är vilande tills jag kommer hem igen.)
Tänk på tidsskilnaden dock, de här +7 timmarna vi har gör ju tillfällena till kontakt lite i otakt.
Jag skriver numren över flera rader vardera, så blir det kanske svårare för eventuella spammare att hitta oss. Ni sätter ihop, såklart.
A,
+86
139
1719
3206
M,
+86
186
1671
8308
Posten, banken, visit och kredit
Fast egentligen var det i omvänd ordning. Det är ju lite meckigt att vara i Kina och inte kunna kinesiska, plus att vardagarna mest är jobb. Alltså, på en lördag är det dags att ta tag i sånt man inte fått till under veckan. Plus att försöka njuta av lite dagsljus!
Först ut var att försöka aktivera kreditkorten vi har fått genom jobbet. Funkade inte på jobbdatorns Internet Explorerversion, inte hemma i Mozilla Firefox, men till slut i hemmets Explorer. Puh! Äntligen. Bra!
Sen ut. Råkade gå förbi en liten verksamhet inklämd mellan typ en djuraffär och en elaffär, som är ett litet tryckeri. Visitkort eller snarare besökar-kort, kanske man ska kalla det, eller hitta-hem-kort. Våra namn, telefonnummer, och så adressen med stoooora tecken på baksidan. Bra för taxichaufförer etc. 200 kort för 50 spänn, klara på måndag. Så långt allt bra.
Till banken, jag behövde få en internetdosa som jag inte kunde få innan jag hade hemadressen och telefonnummer, plus att A behövde en genomgång till hur den där dosan egentligen funkar, med alla kombinationer av användar-ID:n och lösenord som hörde till. Gick också bra!
Så, posten. Skicka ett vykort och 4 lite tjockare kuvert till Sverige, en kollega hade skrivit en fusklapp åt mig: ”frimärke Sverige”, så det borde ju inte vara svårt, allt annat har ju flutit på idag! Mhm, först köa till vanliga post-kassan, vilket kräver att man står ca 2 cm bakom framförvarande, annars knör sig nån emellan för det ser ut som man inte köar. Fine. Väl framme, nä, jag hade använt häftklammer under tejpen på 2 av kuverten, aja baja nej nej. Okej. Försöka pilla bort med en nyckel, hade ingen sax eller kniv. Men så verkade kassörskan även tycka att innehållen var för tjocka för att vara brev, paket såklart! Japp, nästa kö. Samma kö-knö. Väl framme, nejhäpp, nya andra kuvert måste användas, och en speciell lapp för exportklarering, och ett klistermärke. Stön. Ok. Bort till en skrivpulpet och fylla i, till-adress på kuverten, exportklareringen, och klisterlappen. x 4. Och vår hemadress är inte kort! Dessutom har alla kinesiska blanketter supersmått med plats för text, tur man kan skriva mikrofont. Ok. Tillbaka till paket-kö-knö. Väl framme, nej, måste vägas i en annan disk! O-keeeej. Ingen kö, skönt. Men nej, exportklareringen skulle vara i 2 identiska ex, per försändelse! Stööööön, 4 nya likadana lappar med mikroskrift. Jodå. Klart, väga nu då? Japp. Bra. Tillbaka till paket-kö-knö. Men neeeej, nu skulle man även skriva adressat och avsändare även på baksidan av kuverten! x 4. Skrivpulpeten igen. Nuu! Paket-kö-knö, 10 minuters hantering med stämplar, kontrollvägning igen, fix och trix. 157 kr totalt. Värdet på innehållen i de 4 kuverten? Betydligt mindre, trots oprutade fejk-grejor… Tidsåtgång? 1 timme 10 minuter. Så, syrran, M&VHolmb, MarLan och MarErs, även om värdet på smågrejorna som är på väg inte är stort, det ligger mycket arbete och kärlek bakom! 😉
Myrstackarna
Finns vissa fördelar med att vara ny på jobbet i ett främmande land. Jag har ingen aaaaning om hur vissa jag jobbar mot i Sverige är; snälla, dumma, snygga, fula, elaka, hjälpsamma, unga, gamla, höga eller låga. Jag är bara en myra av alla andra i myrstacken, hade jag vetat precis vem jag ringer eller mailar till ibland hade jag kanske låtit bli? Kanske hade de inte svarat om de visste vem jag är?
Men än så länge funkar det bra, och oväntat många har varit väldigt tålmodiga, vänliga och hjälpsamma trots att jag behöver extra stöttning och förklaringar som för en femåring i system och processer. Eller kanske för att jag vågar erkänna att jag inte vet eller förstår allt? Delvis, tror jag.
Jag försöker bara vara mig själv, fast i Kina. Skönt så länge det funkar, en bra känsla att ha på jobbet. Alla myror behövs. Många barr som ska bli en stack. Ibland måste man flytta hela stacken strax innan den är färdig. Eller så är den för låg. Eller för hög. Eller… ja.
(Rubriken är svaret på en trevlig gammal gåta från Fantomenklubben…
Vilka djur i skogen är det mest synd om?)
Pakeeeeet!
Nu på morgonen när vi gick hemifrån, kom portvakten efter oss med ett stort grönt tungt och maffigt kuvert… Vi har ett av Kinas minsta postfack, där det förutom ett fint vykort på Omberg bara hamnat gas-, el- och teleräkningar hittills. Så om det är större grejor hamnar de nog hos portvakten, och att han sen ska känna igen vem som bor var, är ju i sig ett intressant system! Vi har iofs "anmält oss" med bild och kontaktuppgifter, men ändå. Det är typ 10 olika personer som skiftar på det uppdraget. Nåväl!
Hurra! Saltlakrits, mmm! Förutom att vi gillar det, så skulle jag kunna använda det som förhandlingsteknik/utpressning mot min svenske chef. Han är så rutinerad, att han tillåmed mikrar sina Djungelvrål till det han funnit som det optimala temperatur/konsistensmaximat… (Ja, vi ÄR ingenjörsmuppar…)
2 perfekta tidningar som vi ska läsa med andakt och inte slösa på, kanske får vi cykelbyggtips i den ena och äntligen lite välbehövlig matinspiration i den andra!
Brödkryddor, vi har faktiskt med en massa torrjäst och hade ju turen att få en lgh med ugn, ett helgprojekt alltså. Här äts det inte bröd som smörgåsar, även om man kan hitta bröd såklart, är det kinesiska ofta ganska sött och fiberfattigt, mer som svenska korvbröd. Finns dock i en sån här stad även bagerier för långnäsor, så man kan bygga upp ett litet förråd i frysen.
Toppat med, nu kommer det, som vi inte lyckats hitta på 2 månader här, inte ens på IKEA, och som inte lyckades följa med i flytten:
smörknivar!!!
Tack, MarLan! Som av en ren händelse är jag på väg till Posten idag, med en liten liten grej från Xi’an, vilken tajming!
