Avfärd från Turtle Island. Guide Glen samlar ihop oss. (Jag tycker fortfarande att han är lika söt som Skalman…)


En liten filur klarade inte natten. Tomt skal bara.


Dags att titta på orangutanger. Det heter inte [orang-utang] här, utan [oran gutan], som betyder människa från skogen, Pongo Pygmaeus på latin. Viltvårdscenter för orangutangerna:
http://www.orangutan-appeal.org.uk/


Dags för ap-matning.





Här finns också ett reservat för den malaysiska björn som kallas ”sun bear”, vet inte vad den heter på svenska. Denna lilla park innehöll bara räddade ”sällskapsbjörnar” som fått ett bättre öde här.

Helt enkelt borde denna skylt gälla inte bara i parkerna.


Sen bytte vi bort vårt australiensiska kompispar mot ett yngre engelskt par, med hans föräldrar på besök. Också jättetrevliga! Vidare mot Bormeo Nature Lodge där vi ska bo 2 nätter, längs Kinabatangan-floden. Som har krokodiler…
http://www.borneonaturelodge.com.my/


Gäller ju att se sig för så man inte blir överkörd av en pygmeelefant, det första man blir???

Rast, vila, lunch. Och frisk luft!

Sen på eftermiddagen en båt-tur ut på Kinabatangan. (Bara att inse, varken fotografer eller utrustning lämpar sig för publicering i National Geographics, de flesta djur blir suddiga små fläckar bara, lika bra att lära sig att njuta mer ”här och nu” istället!)
Inga orangutanger, men näsapor och makaker, bland annat. Orm och fågel.



Ap-bro.

Här syns det såklart inte riktigt, men trädkronan är full av apor!

Vi hinner precis hoppa i land med 3 minuters marginal innan det kommer ett enormt skyfall, vilket flyt!
Barking Lizard lurar i innertaket.