Ingenmansland

Vilket land som helst är nog bättre än Ingenmansland! Nu sitter vi i en transferhall på flygplatsen i Delhi och väntar på nya boarding-kort för att resa vidare mot Kina. Nästan 10 timmars väntan mellan ankomsten från Kathmandu i Nepal och avgång, mossigast är att sitta i detta ingenting utan att veta hur länge, och när man kan få komma igenom och ut till den vanliga vänthallen. Där man skulle kunna köpa sig något att äta eller dricka, för på sedvanligt vis, som på typ alla flygplatser, varuautomaterna gillar ju bara inhemsk valuta, och kontanter. Indiska rupees var inte vad vi hade med oss… Får tänka på det som en 5:2-dag, haha!

Annars har resan varit mycket bra, vandringsetapperna ganska lagom långa per dag så att vi hållit oss fräscha i kroppar och knoppar, inga symptom av höjden. Både sol och regn, packa upp trunken kommer inte att lukta hallon, mer troligt lagom sunkiga och halvt jästa ullstrumpor…

Perfekt vy av Annapurna morgonen när vi var i baslägret, innan molnen svepte in som de tydligen gör så gott som varje dag.
God mat, jag har mumsat Dhal Bhat och olika vegetariska curries, druckit massor av te med ingefära och citron, rena hälsoresan!
Guiden som hette Lama var en mycket sympatisk kille som såg ut som Mowgli i Djungelboken (Disney-versionen), 2 bärare varav den ena som var typ 160 cm hög bar nästan dubbelt mot vad var och en av oss hade på axlarna. Fascinerande!

Återkommer med bildreportage efterhand, och efter hemkomst! Ajöss!